Trots att den här Sommarmusiken med titeln "Gröna granna sköna sanna sommar" redan var långt inne i andra akten så blev "Härlig är Jorden" det första rent kyrkliga inslaget.
Och då kändes det som att kyrkväggarna hade lugnat sig efter att ha hört en rad låtar av Ted Gärdestad, Tomas Ledin, Cornelis Vreeswijk, Robyn, Robert Broberg, Laleh och många fler kända namn inom folkliga toner, inte minst Lill-Babs. "Gröna granna etc" är ju en av hennes skapelser.
Östra Eds kyrka alltså, med Erik Gruvebäck än en gång som organisatör av en konsert som ledde till folkfest. Så proppfullt blev det att glädjen spred sig så att ljuset därinne levde trots att skymningen började falla. En två och en halv timme lång föreställning hör inte till det vanliga. Och där stod sopranen Hanna och genomförde hela sitt program utan minsta sneglande i några noter eller texter.
Trettio nummer handlade det om, i och för sig inklusive ett par pausinslag av Erik för att Hanna skulle hinna byta klädskapelser. Erik är ju inte heller bara organisatör, regissör, pianist, organist och orkesterledare. Även han har en vacker, uttrycksfull röst. I framförandet av Georg Riedels "Fattig bonddräng" fick vi därför uppleva ett annorlunda möte med Erik.
Hanna Lindblad, som mest bor i Stockholm, är ju ganska okänd som sångsolist i våra trakter. Men detta att hennes familj har sommarhus på Torrö har väckt ett samarbete med Erik Gruvebäck. De två har dessutom så liknande krafter, är så överens i musikidéer att ett gladlynt samarbete nästan känns ofrånkomligt. Hanna är inte bara sopran. Hon är även en scenartist som gör sångerna än mer levande. Hennes energi håller för det schlageraktiga. Men i hennes röst finns även en balladtalang som gjorde att vi i extranumret, Stefan Nilssons "Gabriellas sång" fick möta en helt annan sångkonstnär. Repris i Östra Ed nästa sommar - var så säker!
En annan lika plötslig händelse under konserten var att Hanna frågade om några i publiken hade lust att komma upp i koret och sjunga med. Flera, ja många reste sig direkt, tågade fram, fick noter i händerna och började sjunga. Hur kunde detta hända? Det tänker jag berätta mer om i min krönika i lördagstidningen.