Musikaliska lekkamrater på slottet

Musikaliska evenemang i dag är genomgående antingen eller.Unga för sig. Veteraner för sig. Söndagskonserten på Gränsö slott blev annorlunda och det var ett friskt tecken, tycker jag.Erik Gruvebäck, konsertens pianist, är en respekterad och respektfylld kyrkomusiker. Men ung. Hans partner på Gränsö var David Tigranov, en verklig veteran som violinist, även om han har någon meter kvar till pensionströskeln.För ungefär fem år sen hade David Tigranov den goda smaken att flytta från Ryssland till Sverige, och Norrköping. Eftersom Erik Gruvebäck är mer verksam åt Valdemarsvikshållet och längre uppåt hände det ganska snart att han och David möttes. Och började spela tillsammans. Någon gång har det redan hänt här i Tjust, i någon kyrka.Den här söndagen var miljön en annan, Gränsö slott. Och konserten var Gränsömusikens årsupptakt. Titeln var italiensk, "Con Fuoco". "Med eld i hjärtat" är en rimlig svensk version.Lika bra att jag direkt ger en bild av de två artisterna. Erik Gruvebäck har utvecklats starkt, inte bara som pianist. I dag är han även en underhållningskraft. David Tigranov är en fulländad virtuos på sitt ädla instrument.Konsertens första del var i stort klassisk, med en svit sköna toner av kända tonsättare. Avrundningen med Vivaldis "Vintern" kändes lite lustig när vi vände blickarna utåt slottsplanen och såg en vargavinter som knappast Vivaldi lärt känna.Men innan dess kom första delens mest spännande men också allvarligaste inslag, David Tigranovs egen komposition, "Meditation". Han är född i Armenien. Och det ungturkiska folkmordet 1915 på över en miljon armenier upphör aldrig att uppröra. I Turkiet är ämnet fortfarande tabu. Kompositionen känns smärtsamt äkta.Föreningen Musik på Gränsö slott har ett extra uppskattat grepp. Vad jag tänker på är pausminglet med inslag av föredrag eller kåseri. Den här gången gick uppgiften till Malin Wall, Västerviks Bokias nya chef. Hon berättade lustfyllt om vårens favoriter för bokläsarna. En imponerande rad av ny, läsvärd litteratur fick vi glimtar av.Det där med rubriken om lekkamrater hör ihop med själva konsertens del 2. Titeln Con Fuoco gällde fortfarande, men stilen blev en annan. Kavajerna hade åkt av och både Erik och David trädde fram, avslappat västklädda.Tonerna drog åt samma håll med ett dussin pigga avstamp, ibland bara efter några takter. Champagnegalopp, Pizzicato, Radetzkymarschen med mera med mera. För att inte tala om Povels Ramels "Titta det snöar" (vilket det gjorde).Och nu räckte det inte för dem båda att spela. De skämtade friskt på. Och sjöng - Erik dessutom rent vackert!Nästa Gränsökonsert kommer 28 mars. Det är också en söndag.