Musikalisk långfredagsdramatik

Nu har det äntligen uppförts i Västervik, det märkliga långfredagsoratoriet "Korsfästelsen". Eller originalspråkets "The Crucifixion". Över snart sagt hela England har det spelats upp i över 120 år!

Hela S:ta Gertruds Vokalensemble.  De fyra längst till höger är sångsolisterna Claes-Göran Gunnarsson, Christer Hellström samt organisten Aron Nilsson och dirigenten Bo Ingelberg.

Hela S:ta Gertruds Vokalensemble. De fyra längst till höger är sångsolisterna Claes-Göran Gunnarsson, Christer Hellström samt organisten Aron Nilsson och dirigenten Bo Ingelberg.

Foto:

Kultur och Nöje2011-04-23 00:00

Helt okänt har det faktiskt heller inte varit i våra trakter.

Det är säkert över 20 år sedan en av våra kända organister, Aron Nilsson, i Gamleby med hjälp av en kör från Kisa, gav sig på detta verk för första gången.

Varför tar jag då till ordet "märklig"? Musik kring Jesu korsfästelse är inte någon kyrklig bristvara.

Och orden här tar samma vägar som Bibelns. Det speciella och extra intressanta är själva musiken.

Kompositören, engelsmannen John Stainer (1849-1901), även nationell professor i orgel och harmonilära var varmt uppskattad. "The Crucifixion" var hans sista stora verk. Det kom ut 1887 och uruppfördes samma år. Året därpå drog sig John Stainer undan. Han blev blind. Men fortsatte (förresten lika märkligt) att vara musikprofessor i Oxford. Hörseln var väl viktigare än synen.

Visst finns det ångestmättade som hör till korsfästelsen med i The Crucifixion. Men Stainers så genomtänkta, så vackra skapelse har mer än så: mellan svartmålande kulisser skapas både rum för romantiska svängar och små humoristiska poänger.

Att gestalta detta verk är däremot ingen lek. Det visste initiativtagaren Bo Ingelberg men tvekade inte. S:ta Gertruds Vokalensemble med 14 klara, samspelta röster var självklar.

Men en bas- och en tenorsolist behövs också. Ingelberg löste det problemet med att få tenoren Christer Hellström från Stockholm och basen Claes-Göran Gunnarsson från Växjö. Båda har personliga, karaktärsmättade röster och har varit här i liknande sammanhang tidigare .

Vid orgeln satt Aron Nilsson, han som är djupast bekant med Stainers oratorium.

Spelplatsen var vackra Sankta Maria kapell på Nya kyrkogården. I torsdagens kyrkoguide stod ingenting om oratoriet, bara att det skulle bli en långfredagsgudstjänst. Jag misstänkte medvetenhet. Med oratoriet som rubrik hade kanske så många lockats dit att sittplatserna inte skulle räcka. Nu räckte de precis.

Måtte nu bara Bo och hans medarbetare gå vidare och uppföra samma oratorium även nästa påsk.

Men då i Sankt Petri! Inte bara för att öka tillgängligheten. Sankta Marias orgel räcker inte till för att levandegöra den orgelroll som också är väsentlig i John Stainer granna verk

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!