Modigt Kent gör inget halvdant
Foto: BMG Kent har gjort sin deppskiva, som håller hela vägen igenom.
Foto:
Jodå, man får nog säga att Kent gjort sin deppskiva. Textrader som Kom nu jag är kroniskt låg/Bara mörkret hörs talar sitt tydliga språk, eller avslutande Mannen i den vita hatten (16 år senare) med sitt Jag är livrädd för att leva/Och jag är dödsrädd för att dö. Men en skiva blir ju inte bara deppig bara för att ordet dö används en massa gånger och det är här Kents storhet kommer in, anledningen till att de trots allt är störst. De gör ingenting halvdant. Förra gången gjorde de en hitskiva, kanske blev det bara så, men de kunde i alla fall efteråt stå och säga att de hade gjort just en hitskiva. Den här gången kan alla medlemmar stå där och skriva under på att de gjort sin hittills deppigaste platta. Med stolthet. För det går igenom hela vägen, i texterna förstås, men även i låtarnas struktur och melodierna, arrangemangen och troligen även t-tröjorna som ska sälja i drivor under den kommande turnén.
Det är enheten som gör Du och jag döden till en bra Kent-skiva. Tror jag ganska lätt kan hitta tio bättre Kent-låtar än de som finns med här, exempelvis singeln Max 500 är ingen favorit direkt. Aspirerar på topplatser på Kent-rankingen gör däremot Den döda vinkeln, som efter en närmast akustisk upptakt mynnar ut i en massiv och tung slutminut - typiskt Kent förstås. Det samma gäller nämnda Mannen i den vita hatten (16 år senare). Sex minuter och 37 sekunder lång på skiva, men den lär bli både längre och tyngre i de tält Kent ska resa landet runt med framöver.
Bästa omslaget, som sagt, men ett yngre och hungrigare Kent gjorde bättre skivor. Det är dock en positiv utveckling för bandet och modigt att inte försöka göra ytterligare en halvmiljonsäljande skiva.
Så jobbar vi med nyheter