Oscar Svanström var först ut och spelade och sjöng en låt om "uppfostran, typ". Den handlade om normer och att våga och bryta mot allting som man förväntas vara.
Efter honom var det dags för Frida Braxell. Hennes första visa handlade om rastlöshet och att söka spänning i vardagen, att kanske bara sno pojkvännens cykel när allt bli för hemtamt och råka hamna i ett annat land. Hon berättade att hon gillar att resa runt och pratade om vad som var sanning och vad som inte var det i texten.
Oscar Svanströms nästa alster var en översättning. Han hade döpt den till "Sahlgrenska sjukhuset" och visan har traditionella bluesrötter och berörde med sin sorgliga tematik.
Det var en hel del folk på den soliga och kullerstensbelagda innergården och applåderna visade att visorna var uppskattade.
Senare spelade även Jens Roth och Erik Spjut men VT hade tyvärr inte möjlighet att stanna hela konserten.