Mitt liv i en kappsäck
Som jag kånkat på tunga väskor och påsar fullproppade med grejer. Flyttlassen är oräkneliga.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter högstadiet i Ankarsrum ville jag röra på mig igen. Sökte skolor runt om i landet. Hamnade på Europaskolan i Strängnäs utan att känna en kotte i den nya staden. Flyttade in i en vindsvåning tillsammans med tre andra i samma ålder. Kollektiv alltså. Men ett lugnt sådant. Längst ner i huset bodde hyresvärden som bjöd oss på middag en gång i månaden. Hygglig kille.
Men jag trivdes ändå inte och det var långt till Småland så jag tänkte återvända till Västervik, men valde Kunskapsskolan i Norrköping. Den här gången inneboende hos en farbror som varit major. Han var strikt och klagade på det mesta. ”Jag fann ett hårstrå i badkaret, du måste städa noggrannare”, kunde det låta. Så jag tackade för mig och flyttade till den omtalade studentkorridoren Bollen i samma stad. Ryktet sa att man på en fest som urartat hade kastat ut vitvaror från balkongen. Men så vilda var inte festerna under min tid där. Jag lärde däremot känna studenter från Indien och Bangladesh som jag fortfarande har kontakt med. Har aldrig ätit så mycket ”Chicken tikka masala” som då.
Efter gymnasiet blev det skogsarbete i Blackstad och jobb som korvgubbe på Astrid Lindgrens Värld i kiosken ”Stubben”. Åkte även en sväng till Nordnorge och rensade fisk. Landskapet var bländande vackert med snötäckta fjäll som sprängde upp ur vattnet. Men boendet var ett skämt. Hyrde en liten campingstuga på tio kvadrat – utan vatten. Och när fällsängen var nedfälld fanns det ingen plats för matbordet som också var fällbart och fastsatt i väggen. Klarade bara en månad på campingen som gud glömde.
För tre år sedan drog jag väster ut för första gången. Läste journalistik på en folkhögskola i Kungälv och bodde på skolans internat, tillsammans med sju andra i ett lådlikt litet hus. Men städningen sköttes illa och allt för ofta glömde någon att ställa in smöret i kylen. Så det fick bli lägenhet på Hisingen istället. Och Göteborg levde upp till förväntningarna som gó och käck stad med trevligt folk och vacker skärgård.
Efter sommarjobb i Västervik i fjol var jag dock tillbaka i Blackstad igen. Skottade tonvis med snö och undrade när vintern skulle ta slut. Sökte en kurs i Stockholm. Kom in och flyttade upp. Och under våren har jag bott i popartisten Salem Al Fakirs barndomshem i Huddinge. Hans föräldrar hyr ut rum till studenter. Bor än en gång på tio kvadrat – och drömmer om en egen lägenhet.
Så vart går flyttlasset härnäst?