Misslyckad film på historiskt epos

Filmen "Beowulf" har en sensmoral: Om män kunde hålla sina snoppar kvar i byxorna så vore världen en bättre plats. Det har jag å andra sidan redan lärt mig på annat håll. Vad har jag då för behållning av att se filmen? Nästan ingen faktiskt.Litteraturens "Beowulf" är ett historiskt epos, troligen skrivet i England på 700-talet, som med tiden kommit att kallas landets nationalepos. Handlingen är dock förlagd till Danmark och vad som senare skulle bli Sverige, och handlar om hur hjälten Beowulf dödar först ett troll, sedan trollets mamma och till sist en drake. Filmen "Beowulf" är dock något helt annat.Hollywood har i ambitionen att omvandla kvädet till en blockbuster känt sig tvungna att göra historien "modern". Karaktärernas namn och delar av ramhandlingen finns kvar, men soppan som vispats fram är en grumlig sådan om makt, skuld och hjältemod så överdimensionerat att man sitter och undrar om det månne är menat som satir. Men tyvärr, jag tror tyvärr inte det.Filmen använder samma teknik som "Polarexpressen" för några år sedan, det vill säga riktiga skådespelare har gjort scenerna, men filmen har sedan animerats. Stundtals är det riktigt lyckat och filmens enda egentliga behållning - Anthony Hopkins påminner exempelvis om en riktig människa - medan kvinnorna ser ut som dockor utan skuggan av liv i sina ansikten. Fotnot: Filmen visas i Västervik från och med i dag.