Minnesrik kväll om minnen

Memoarer, sådana skriver mest stjärnor inom idrott, politik, opera. Att professorer gör det är ovanligt, särskilt bland humanisterna. Kanske beror det på att just dessa sysslar så mycket med vad andra åstadkommer att de inte vågar själva. Ämnena verkar för smala att intressera en läsekrets, bred nog för att en bok ska bli hyggligt såld.
Ungefär så inledde Uppsalaprofessorn Thure Stenström det kåseri han höll i onsdags på folkhögskolans filial i Västervik, ett samarrangemang av Gamleby folkhögskola och Kulturkammaren.
Fast han fortsatte sina tankar med funderingen om det var så mycket mera värt att hoppa högt. I ett vidare perspektiv är ändå avståndet mellan marken och ribban ganska smalt det också, även på mästarnivå.
Det är elva år sedan Thure Stenström lyfte från sin litteraturhistoriska professorsstol i Uppsala. Vid sidan om hade han studier av existentialismen och täta kontakter med Jean-Paul Sartre gjort att han även hunnit bli teologie doktor.
Hur roligt det än är att undervisa var det ändå ett slags lyft, deklarerade professor Stenström. Han fick mer skrivtid. Inte bara för nya böcker. Sammanräkning till i dag visar till exempel att han hunnit signera 213 Understreckare i Svenska Dagbladet.
?Det är viktigt att vi med akademiskt undervisningsansvar även för omvärlden talar om var vi står?, blev en annan kommentar.

Men han hann också med att lära sig spela cembalo ? det starka musikintresset är livslångt. Dessutom har han lärt sig klassisk grekiska. Mest för att kunna läsa de heliga skrifterna på deras tidigaste språk. Detta hände då att han vid 72 års ålder satte sig att plugga bredvid 20-åriga studenter (med ringar i öronen!). Mycket lärorikt.

Hela Thure Stenströms liv är intressant. Det handlar om en verklig klassresa. Född i en fattig bondfamilj i Roma på Gotland blev han den första av syskonen som fick möjlighet att gå på läroverk, i Visby. Och längs den vägen klättra vidare.

I dag talar han normalsvenska. Men för att bevisa sitt ursprung startade han på gotländska. Alla skrattade, men det var nog bara gymnasielärarna Anders Bergström och Gerd Walman, gotlänningar även de, som förstod honom.

Musiken lockade när han kom till Uppsala 1948. Filosofi var en annan tanke. Men så mötte han den litteraturhistoriske legenden Victor Svanberg och då var det klippt. Den vägen har, förutom till Uppsalaprofessuren, fört honom vida i världen. I jämförande litteraturhistoria har han även haft en professur på USA:s äldsta och mest berömda universitet, Harvard!
De nyutkomna memoarerna heter ?I Alma maters tjänst?. Sitt kåseri kring boken avrundade han med att citera den amerikanske författaren John Barth, med dessa ord, värda att begrunda: ?Historien om ditt liv, tro inte att det är ditt liv, det är din historia.?