Minnen från ett annat SS

Den mänskliga naturen är svag. När en kriminell stat suddar ut gränserna mellan rätt och fel är alla medborgare i stor fara. Det visar historien många exempel på. Det finns, hemska tanke, en Mengele, Himmler, Eichmann eller Heydrich i oss alla!
Om dessa fasans män hade levt i en annan tid, under andra förhållanden hade de förmodligen blivit helt vanliga män i staten. De hade blivit lärare, läkare, byråkrater och industrimän i stället för brutala massmördare.
Johann Voss växte upp i de här männens Tyskland. Han formades av den tiden som yngling och ung man. När han var 17 år, 1943, valde han att låta sig värvas i Waffen-SS. Det gjorde han av kärlek till fosterlandet och för att bekämpa kommunismen.
Voss kan inte se något avskyvärt i sitt förbands gärningar, inga brottsliga eller skamliga handlingar. Han berättar om unga människor som i god tro ansåg att bolsjevismen var deras fiende; att det var en ädel kamp som förenade unga patrioter från många länder i Europa, som till slut föll offer för sin idealism, antingen på de blodiga slagfälten eller i de intereuropeiska gränsernas chauvinistiska fällor. De blev verktyg för en avskyvärd regim.
När han efter kriget fängslades av amerikanarna, först då påstår han, fick han höra talas om de fasansfulla brott som hans krigskamrater under silverrunorna hade gjort sig skyldiga till.
De allierades bilder av spöklika skelett, stirrande blickar från djupa ögonhålor blev en enda brännande anklagelse. Under kvalfyllda nattliga stunder jagades författaren av dessa bilder. De tog tid att bli övertygad om att dessa stackars människor hade hållits fångna av män som hade burit samma uniform som han själv.
Det var med den insikten som Johann Voss direkt i fångenskap började teckna ner sina minnen. Den amerikanska utgåvan kom först för två år sedan. Voss har väntat länge med att publicera sina minnen. Varför är lite oklart. Författarnamnet är en pseudonym och Soldat i Waffen-SS är hans första och enda bok.
Han berättar mycket om hårda strider i norra Finland och tyskarnas plågsamma reträtt mot Torne älv och Norge. I slutskedet slogs Voss på västfronten.
Men det är inte krigsskildringarna som gör den här boken intressant. Hans ord kan kanske bidraga till att nyansera den mycket känsliga och svåra frågan om tyskarnas kollektiva skuld. Det senaste decenniets krig på Balkan är djupt tragiska bevis på att debatten om förintelsen och etnisk rensning fortfarande är högst aktuell och viktig.
Sanningshalten i hans berättelse är naturligtvis svår att bedöma. Soldater som slogs i Waffen-SS har mycket att dölja. Men inte ens bland dem var alla blodtörstiga skurkar.