Minnen, drömmar och dagar

Carolina Thorell fortsätter i sin tredje diktsamling, Sången i sköldpaddshuset, att inventera människors möjlighet att fånga det liv som tillfälligtvis uppehåller sig i rummet. Medan liv är, tycks hon mena, fylls stunden av en gripbar verklighet. Men tomrummet, väggarna kring detta som utspelades, faller snart isär. Aktiviteterna som pågick suddas ut i ljuset av ingenting. I en scen från havet illustreras sammanhangen: "... och barnen har lämnat/efter sig/sina hus av sand/långsamt/likt sköldpaddor/försvinner de i vattnet"
Poeten och konstnären Carolina Thorell illustrerar tanken på den svårfångade bilden med referenser till några kända målare. Inte oväntat möter Malevitj och dennes vitmålade kvadrater: "... Malevitj kvadrater extatiska/makar Gud vid kanten och/det finns ingen kant", skriver Thorell, och rummet antar metafysiska dimensioner. Viktiga delar av tillvaron kan människan inte låsa in i materien. Löv som faller mot gatan är sakliga, skriver hon. Men frågan föds hos mig i samma ögonblick. Vilken tröst skänker ett fallande löv? Tomrummet, naturligtvis! Tomrummet just som ett tomt rum, men även som en möjlighet.
Av det nu skrivna, kan läsaren ana en nihilism som föder tanken på hopplöshet. Inget kan vara mer felaktigt. Tvärtom finner jag en underström av mänsklig värme, närvaro och strävsam tillit inför kommande dagars sökande efter något bestående i Thorells dikter. "Vi ska upplåta våra texter/till nattens goda hundar", skriver hon. Och i ruinerna, som blev resultatet av gårdagens försök att skapa något bestående, spirar människors okuvliga längtan efter att inkorporera det där tredje, outsägbara, med sig själv och sina ord. Eller är det tingen själva som pockar på människors uppmärksamhet? Poeten hyser stor tro till språket i detta arbete och skriver följaktligen: "... Det förflutna äger en uppriktig/livsvilja/och har också/begynnelsekonturer i språket..." Ytterligare ett exempel på den tillit som kommer till uttryck, finner jag i raderna:

Det ungdomliga och det mycket gamla
sköljer in i vartannat
utan hänsyn till linjära tidsförlopp
Vad ankommer drömmarna
rangordnas de inte...