Den senaste veckan borde jag ha spenderat så mycket som möjligt av min lediga tid på en filt i solen. Och med en bra bok i handen.
Men istället har jag roat mig med att städa undan gamla saker och kasta onödiga grejer i mitt föräldrahem. Förr eller senare måste man ju ta tag i det. Som det är nu står rummet hemma hos mamma och pappa kvar ungefär som det såg ut den dagen jag flyttade ut.
Jag har tänkt ta tag i problemet vid flera besök i Västervik de senaste åren men det har aldrig blivit av. Det finns alltid något roligare att göra. Istället växer högarna hemma och man vet inte vad man har. Eller under vilken pappershög man ska leta.
Det stora sommarrensandet den här veckan visade sig bli mitt stora livsrensande då minnen kom tillbaka från yngre dagar.
Det hela började med att jag drog ut alla byrålådor och skrivbordslådor och plockade fram allt möjligt skit och gjorde en första grovsortering på golvet. Vad ska slängas och vad ska eventuellt sparas. Jag kan säga att rummet har sett ut som ett bombnedslag under den gångna veckan.
Men man får passa sig så att man inte råkar kasta något som är värdefullt eller som man av en eller annan anledning vill spara i en kartong på någon vind för att plocka fram om x antal år. Många av sakerna är naturligtvis roliga att bläddra igenom.
I mitt hälsobesked, som jag hittade mitt i en hög av hundratals fotbollstidningar, får jag exempelvis veta att jag grep aktivt när jag var fyra månader och att jag flyttade saker när jag var fem. Helt klart ovärderlig information som måste arkiveras någonstans. Eller att mitt huvudomfång var 34 cm. Vem hade kunnat tro det?
Jag läser med intresse hur min ekonomi förändrades från den dagen då jag fick ha hand om barnbidraget själv. En vecka efter 13-årsdagen inkasserade jag 750 kronor. Min bankbok fungerar som ett uppslagsverk över hur barnbidragets storlek har utvecklats från 1999 och framåt.
I körkortsboken, som jag knappt har öppnat sedan jag fick körkortet, hittar jag kvittot från inskrivningen på körskolan. Ännu en historisk inblick i samhällsekonomin. Det året kostade det 1 400 spänn att börja på körskolan.
När man sorterar sina papper väcks minnen från tiden innan högskolestudierna. Jag kommer på att jag har sökt till polisskolan, försvarshögskolan, juristutbildning, ekonomiutbildning med mera. Det hade jag nästan helt glömt bort. Men jag är väldigt glad över hur det utvecklade sig. Första dagen på Högskolan i Kalmar träffade jag nämligen min stora kärlek. Det hade ju aldrig hänt om jag till exempel hade åkt med utlandsstyrkan till Kosovo dit jag sökte.
Tänk vilken informationsspridare städning kan vara. Nu efter att jag har kastat kartongvis med tidningar, böcker och onödiga papper har jag fått lite bättre struktur på vad som finns hemma hos mamma och pappa. Av utrymmesbrist får dock allt vara kvar i Västervik ett tag till.
Nu när rummet är städat ska jag, med gott samvete, gå ut och lägga mig på en filt i solen. Med mig tar jag Roberto Savianos maffiadokument Gomorra. Av en händelse handlar ju boken om människor som också tycker om att rensa undan. Dock av en helt annan anledning än mitt infall till rensning.