På måndagen invigdes 10-årsjubileet på Wimmerströmska gården.
Tillställningen lockade ganska mycket folk och alla verkade ha trevligt i den heta eftermiddagssolen.
Efter kindpussar och mingel höll länsmuseichefen Örjan Molander ett minnespräglat tal om Wimmerströmska gården, Stina och stiftelsen men också om sommaren.
- Sommar, sommar, sommar, för mig är det Västerviks skärgård.
Stiftelsen Wimmerströmska gården fyller 10 år i år och Stinas gamla flickrum öppnades för invigningsbesökarna. Det är mycket på gång inne på bakgården i sommar, förutom det gamla rummet kommer det vara bland annat konstutställningar och uppträdanden på Wimmerströmska scenen. Jubileumsdagen var inget undantag och för musiken stod tre Visskoleelever som kallar sig Dominoklubben. De spelade bland annat en visa av Dan Andersson som tonsatts av Dan Viktor Andersson: Ett rus.
"Ty när jag vart mätt av det brännande vin, vart jag skälld för ett kräk och ett skarn, och så lämnade jag kvinnan som kallat mäj för svin att ensam vakta boskap och barn."
När sången, gitarrerna och munspelet tonat bort får Dominogruppen en stor applåd och den trevliga stämningen blir ännu lite trevligare.