Mindre lyckade erotiska dikter

Magnus William-Olssons seriositet behöver inte ifrågasättas. Diktsamlingarna under åren ger exempel, interfolierade som de är av antikens lyrik och dess författare. Essäsamlingarna talar också de ett liknande språk. Ärendet i dessa är att på klassisk grund mejsla fram inslag i litteraturen som slår broar mellan människor i historien.
Ibland flyr terminologin och utläggningarna in i ett snårigt buskage som gör det svårt att överblicka landskapet. Men det är avsiktligt. Långt ifrån allt, och det gäller i hög grad litteraturen, kan avhandlas i slappa formuleringar. Läsaren påminns om detta faktum mer än en gång i William-Olssons sällskap.

Magnus William-Olssons nya diktsamling, Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden, publiceras generöst av förlaget tillsammans med författarens övriga diktsamlingar. Tydligt är att intresset för antikens kultur och personligheter kvarstår, men att den tidigare så eftertraktade stringensen i språk och gest får stryka på foten.
De många erotiska skildringarna, detaljerna och avslöjandena i sig, behöver inte bidra till denna kvalitetsförsämring. Antikens människor och den lyrik som den gången skrevs, skäms lika litet för sinnliga lekar som vår tids människor och de texter som sjungs från scen och cd. Nej, problemet med inträngande erotiska detaljstudier i poesin är att genren är så otroligt svår. Det finns otvivelaktigt författare som behärskar konsten.

William-Olssons försök är mindre lyckat. Närgångna erotiska scener av nöden framtvingade är en sak, påklistrade effekter en annan. Vackert beskriven kärleken där sinnligheten höjer temperaturen finns också med i somliga passager, det ska sägas: "De varma, våta kyssarna hon sedan dess har givit / Den elfenbensvita huden med sin oläsliga skrift / Det strama könet, blygdläpparna och ljumskarnas / papperssvaleveck / Ryggslutets styrka / Axlarnas"
Som sagt, i samlingen Ögonblicket är för Pindaros ett litet rum i tiden, återfinns poetens samliga diktsamlingar. Generöst!