Midsommarens sköna inomhusmusik

För att få en bild av vad som hände och hur det kunde låta gjorde jag en rundresa. Vad jag fann har jag delat upp i fyra block: 1) det oväntade, okända, 2) hemvändarproffs, 3) unga uppstickare, och 4) ett av järngängen.

Det för mig okända var Kampanelakören från Brno i Tjeckien. Den staden, ungefär så stor som Göteborg, måste vara speciell inom körmusikens område, särskilt den katolska kyrkans. I VT 22 juni berättade Lena Pettersson hur det kom sig att kören var här och att de närmare 50 unga sångarna bara var en tiondel av den totala kören!

Detta är sant. Om man räknar ihop hela körens tolv grupper får man omkring 500 unga sångare. Namnet Kampanela har man närmast närmast från italienskan där ordet står för klocka. Och eftersom de allra mest sjunger i kyrkor börjar de sällan innan klockorna ringt.
Så var det även i Hallingebergs kyrka på midsommaraftonen, i Blackstad dagen därpå och i Hjorted igår. Och alla vill komma igen. Då - kanske nästa sommar - råder jag alla som missade kören den här gången att reagera, för den är sannerligen hörvärd. Särskilt våra egna barn- och ungdomskörer borde få chansen. Och se det som en ren lektion. Här kommer skälen:
De superrena rösterna.
Modet att sjunga ut.
Disciplinen.
Uppmärksamheten på dirigenten.
Nyansrikedomen.
Och nästan allting utantill.

När konsertens värd (nu talar jag om midsommardagen i Blackstad), prosten Claes-Göran Thorell, föreslog att kören skulle ta några andningspauser för att orka med det hela, förklarade Kampanellaledaren, Markéta Jedlicková, att de var vana med konserter som räckte två timmar och ibland längre än så. Så vad skulle det vara för problem att sjunga en timme?

På timmen hann de med ungefär 25 sånger, de flesta på för oss obegriplig tjeckiska. I kyrkorna ska man ju av någon anledning ta det lugnt med applåderna. Men när kören sjungit Kalinka då brast hela kyrkan ut i ren klappåska. En svensk visa hade de hunnit löra sig, "Vem kan segla förutan vind?".
Hemvändarn då? Och unga uppstickare? De kategorierna fick vi också möta på midsommaraftonen i en fullsatt Hallingebergs kyrka. Carl-Henrik Fernandi kan man väl kalla hemvändare. Han kom med sin alt- och sopransax för några smakprov. Den 14 juli får vi en större chans att höra hans utsökta tonkonst. Då ställer han upp tillsammans med pianisten Terés Löf till Gamleby kyrka för en konsert kallad Opera!. Det är samma titel som de tvås alldeles nya och myckt smakfulla och omskrivna CD har!
Uppstickarna då - sångaren Mathilda och gitarristen/pianisten Anders Söderlund? Ja, Mathilda hette tidigare Thellman och växte upp i Hummelstad innan hon drog iväg till lärarutbildning i Växjö. Där mötte hon Anders som kom från Örnsköldsvik i samma ärende. Förra sommaren gifte de sig i Hallingebergs kyrka.
Till hösten blir det mest Vimmerby, Mathilda på Folkhögskolan och Anders på Vimarskolan. Men i Västervik tänker de bo kvar.

Det var musiken som förde dem samman. Och vad de bjöd på i Hallingebergs kyrka var ett skönt litet exempel på vad ett framträdande kan vinna på att inte smaka ett uns pretentiöst. Vi får säkert höra dem igen.
En sista mening om midsommaraftonens sena stund i Hallingeberg, psalmsången. Allsången kanske jag ska kalla det, med extra hjälp av kyrkans Sommarkör, för genomgående kyrkligt var den inte. Efter prostens förmedlade välsignelse till oss alla blev "slutpsalmen" Smålandssången!
Järngänget nu. Midsommardagens kväll i Odensvi kyrka. På plats Trio con Brio. Trots att åttondelsfinalen för länge sen var slutspelad blev kyrkan ganska glest befolkad. Men den stämning som de här musikaliska rävarna, Sören Petterson vid pianot, gitarristen Lars Nilsson och Inge Jonsson med sin silverflöjt, kan skapa fyller alla luckor. Egentligen borde trion byta namn nu, för Katarina Larson, den utsökta sopranen, hör alldeles naturligt till gruppen. Och vidgar repertoaren några sköna grader. Precis som Kampanelakören hann de fyra med att uppträda i tre midsommarkyrkor, även Törnsfall och Västrum.

När finalnumret, Jussibravuren "Sommarnatt" var över, blommor utdelade och applåderna började mattas, då begrep alla att ett extranummer var på gång. Det blev Povels "Underbart är kort".
Vilken lögn Katarina fick till med den sången. Vi hade haft det underbart en hel timme.

Midsommarens sköna inomhusmusik

Den glada midsommarmusiken, den hördes inte bara runt majstängerna, bersåerna och vinkällarna inne i stan. Även i kyrkorna spelade man upp. Och sjöng.