Mer sex, tack!
I princip nästan allt lyckas Mats Strandberg få med: kärlek, relationer och fördomar. Han slaktar myter och bekräftar halvsanningar i rask takt och i det stora hela så är boken underbar.
Men! Det saknas sex! Här är en bok om gaysamhället, kärleken skildras fint, all sorts kärlek. Men jag saknar sex, detaljerade sexbeskrivningar som heterolitteraturen är fyllda av (att skriva ordet heterolitteratur smärtar mig, man ska inte dela in böcker, så jag gör det av enkelhet nu).
Björn Ranelid kan trycka in hur många sexscener som helst och den enda som blir upprörd är Linda Skugge.
Låt det vara. Jag vill inte läsa mer om män som har rått sex med sin älskarinna, där sex beskrivs ur en mans perspektiv och det bara handlar om hur mannens ståtliga tingest penetrerar kvinnans mycket passiva sköte. I all heterolitteratur är det mannens njutning som är i fokus. Det är i princip bara Unni Drougge som skriver hur kvinnor upplever det. Och då som sagt finns det i princip ingen som beskriver homosex på ett bra sätt.
Personporträtten är precis vad baksidestexten utlovar - färgstarka, men framför allt trovärdiga. Mats Strandberg har verkligen lagt ner tid på att utveckla personerna och fylla dem med personlighet. Trots att vi har bikillen, schlagerbögen, barikadbögen, smygisen och faghagen så är alla trovärdiga, man kan se dem framför sig och man tror verkligen att de existerar.
Detta är behållningen av boken, att personporträtten är både schablonmässiga och flexibla.
Mats Strandberg har skrivit en helt underbar bok som jag rekommenderar alla att läsa. Mats Strandberg fångar relationsproblem ur alla synvinklar, kvinnan som hänger med bögar men inte är faghag men ändå inleder en relation med en bisexuell kille. Killen som ligger men en man som är gift med en kvinna (det är här jag saknar detaljerade sexscener bland annat) och killen som dejtar lite vad som helst men helst vill ha en man han inte kan få.
Ny bok
Mats Strandberg <BR><STRONG>Jaktsäsong</STRONG> <BR>Forum
Så jobbar vi med nyheter