Mer opera än metal

Den klassiskt skolade Tarja Turunen valde att gå åt andra hållet - åt opera. För det här är mer opera än metal. Inte så konstigt eftersom Tarjas röst lägger sig över hela ljudbilden. Men hennes solodebut "My winter storm" är framför allt inspirerad av filmmusik. Låtarna är emellanåt kusligt lika vissa av stämningarna och musiken i storbudgetprojekt som "Harry Potter"-filmerna och "Sagan om ringen"-trilogin. Det är självklart pompöst och bombastiskt så det förslår och efter en första lyssning är jag nära att avfärda det som fullständigt patetiskt. Men skivan rymmer faktiskt så mycket kvalitet i musiken och arrangemangen att man kan hålla ut. Ett album på runt en timme brukar kännas segt men eftersom variationen är så pass stor där rena orkesterpartier avlöses av tuggande metalpartier, är det ändå rätt behagligt. Det stora nedköpet är texterna (inte förvånande i den här genren) och Tarjas ganska svajiga engelska uttal. Och så covern på Alice Coopers "Poison". Snacka om malplacerad.

Mer opera än metal

När finska operametalgruppen Nightwish sparkade Tarja Turunen och till sist fick tag på en ersättare valde man det mer metalpoppiga spåret.