Mer än en politisk pamflett

"Syriana" har en upptakt som ett svart, mullrande åskmoln innan den första blixten kommer. I Teheran görs en solkig vapenaffär upp av en CIA-agent. I ett amerikanskt styrelserum förbereds sammanslagningen av två lika korrupta oljebolag. I sammanslagningens spår väntar stora vinster som kräver avskedanden av oljearbetare som gör att arbetarna förlorar sina tillfälliga uppehållstillstånd vilket ger en svårläkt bitterhet som i sin tur är en fin grogrund för islamsk extremism.
Så långt hade "Syriana" kunnat vara regisserad av Attac och Aftonbladets kultursida.
Men den här filmen är alldeles för bra, och för smart, för att vara en platt politisk pamflett. Fler och fler särintressen, kulturer, valutor, religioner och vapen sticks in som vedträn tills oljebrasan brinner utom all kontroll. Precis som i verkligheten.
Koranskolor blir ideologifabriker som producerar självmordsbombare. Precis som i verkligheten.

På duken ser du hemliga amerikanska regeringsrum där det pratas kärnkraftsinspektioner i Iran, samma inspektioner som för några timmar sedan diskuterades i SVT:s morgonsoffa, och du inser att "Syriana" är mer 2006 än almanackan. Till mycket stora delar är det alldeles mästerligt.
Regissören Stephen Gaghan skrev manuset till knarkdramat "Traffic" och likheten mellan de båda filmerna är stor. USA är lika beroende av olja som av droger, och precis som i "Traffic" följer vi här aktörer på alla nivåer av en skitig hantering, från de pakistanska gästarbetarna i Persiska viken som dricker hembränt ur en dunk till de internationella energimarknadsanalytikerna som sippar champagne fläktade av någon emirs fotsida klädnad.

Under ett starkt politiskt filmår blev "Syriana" bara nominerad till två Oscars och fick en (George Clooney, bästa manliga biroll). Det var snålt. För den här filmen är en 400-sidig roman på dryga två timmar, den är ett korttidsvisum till det solgrillade kalasjnikovland där bistra män med halvrökta cigaretter formar framtiden med våld och där den enda supermakten bara kan hugga blint omkring sig, som en orm innan den dör.