Meinhof - myten och människan

Hennes död väckte stor uppmärksamhet och många heta känslor. En del jublade, andra såg det som ännu ett övergrepp av den tyska staten mot vänstern. Hennes eventuella självmord blev genast ifrågasatt av hennes anhängare. Och än i dag har vi inget svar om vad som egentligen hände den där sista natten i fängelset. Den tyska rättsapparaten var desperat i jakten på Baader-Meinhof-ligan, eller Rote armé-fraktionen (RAF) som de själva kallade sig. Staten ägnade sig åt många underligheter under processen mot Ulrike Meinhof och hennes vänner, visar Jutta Ditfurth kartläggning av hennes dramatiska liv. Författaren och sociologen Jutta Ditfurth presenterar en omfattande och i många stycken lysande biografi (översatt av Ann-Sofi Ljung-Svensson och Per Svensson) över den militanta tyska vänsterns klarast lysande stjärna under 1960- och 70-talen. Ditfurth har ägnat sex års arbete för att söka sanningen om Ulrike Meinhof. Boken heter för övrigt just så på tyska: Die Wahrheit über Ulrike Meinhof, Die Biografie. Vad som fick en firad chefredaktör och mediakändis att välja att ta till vapen, råna banker, lämna sina tvillingdöttrar och utbilda sig till en fullfjädrad terrorist av den palestinska gerillan är några av de frågor som författaren försöker ge svar på. Om hon lyckas väl inte fullt ut. Det finns många frågor som förblir obesvarade. Men författarinnan ger oss ändå en bra bild av Ulrike Meinhof. Vi får följa henne från barndomen i ett hem där föräldrarna var nazister. Pappan framställs som en synnerligen otrevlig typ, som med hjälp av partikontakter gjorde karriär som konsthistoriker inom museivärlden på andras bekostnad. Han dog dock tidigt och mamman inledde ett lesbiskt förhållande med en kvinna som senare kom att bli systrarnas Meinhofs styvmor, sedan mamman också gått bort i relativt unga år. Både mamman och styvmodern bytte fot vid freden och blev från att ha varit hängivna nazister fredskämpar på vänsterkanten. Ulrike Meinhof kom också tidigt in i fredsarbetet i kampen mot kärnvapen. I de kretsarna skapade hon många kontakter och vänner. Hon fick så småningom kontakt med Klaus Rainer Röhl, som hon gifte sig med och blev chefredaktör på hans tidning Konkret. Och där någonstans, när hon senare lämnade tidningen och Röhl, såg inte Ulrike Meinhof någon annan utväg än den väpnande kampen mot den tyska kapitalismen. Den tyska rättsapparaten slog tillbaka med förödande kraft. Vi som är gamla nog att minnas teves nyhetssändningar från början av 1970-talet har Baader-Meinhof-ligans rån och attentat i klart minne. Det blev en följetong som lamslog det västtyska samhället och skapade ett hat och en stämning som nog är svår att förstå i dag. Det blev en lång och blodig jakt på de inblandade, som kulminerade i en flera år lång rättsprocess och huvudpersonernas död. Sökandet efter sanningen om Ulrike Meinhof är väl inte att betrakta som slut efter Jutta Ditfurths försök. Meinhof fortsätter att i många stycken förbli en gåta. Ditfurth bidrar säkert dessutom till att öka hennes status som vänsterikon och dyrkad legend av revolutionsromantiker. För om man ska kritisera något i den här biografin så är det att RAF-medlemmarna framställs lätt glorifierade. Det förtjänar de inte efter allt som de har på sina samveten.

Meinhof - myten och människan

Det är drygt 30 år sedan - maj 1976 - som terroristen, författaren och journalisten Ulrike Meinhof hittades död i sin fängelsecell i Stammheim.