Med näring från Kalifornien
Den landsflyktige Carl Jonas Love Almqvists välkända ord om att "blott Sverige svenska krusbär har", kommer för mig under läsningen. Så något är det som inte avskärmar dikterna till kusten längs Stilla havet. Främlingskap, hemlängtan. En rymd speglas i fönstret mitt emot. I en dikt, likt en önskelista, skriver poeten om allt hon vill se omkring sig. Här möter flera tropiska och subtropiska trädslag, men också typisk svensk natur:
&Eller en ek:
en ek och en lönn, en björk och en asp, en asp och en rönn, en alm och en ask
gran tall. En tallskog
Och som om dessa träd inte fick vara nog för poeten placeras ett tillägg inom parentes (stenar med mossa på). Blott Sverige stenar med mossa på har, törs jag mig parafrasera.
Där befinner hon sig nu i alla fall, på Golden Gate Bridge, och dimman väller in och löser upp henne. "Nu syns jag inte längre", skriver hon, och fortsätter, också inom parentes: "(jag är utskuren stiger ut ur pappret ett långbent djur)"
Ulrika Revenäs StrollosI varje själsligt seismografutslag gör sig främlingskapet påmint. "och när jag gick från flygplanet att jag var en annan, fast regnet kom, hela dagen har jag broderat, denna hud nu, skrynklig, alla dessa avvägningar, det finns ingen dag ingen natt, att tillräckligt länge hålla sig vaken, öppna och stänga dörrarna slutar jag snart, det här äpplet har händer"
Diktarrangemangen, samtalen mellan tider och platser, nu och då, närvarande människor och frånvarande, stannar inte i den privata dagboken utan bildar övergångar, via den diskurs som heter den rotlösa nutidsmänniskan, till poetiska gestaltningar av samma flyktiga individer.
Poeten skriver i ett brev hem:
&Jag står ofta stilla mitt i rummet
vinden syr ihop ögonlocken med tunn snö
Jag hör inte längre era röster
NY BOK
Så jobbar vi med nyheter