Om sina böcker säger han: "Inget är alltigenom sant, inget är heller alltigenom lögnaktigt".
– Att få ljuga så mycket som man vill är ju ett privilegium man har som författare, menar han.
De författare som påstår att allt de skriver är dikt och fiktion har han svårt att ta på allvar, eller mer korrekt – han har svårt att ta påståendena på allvar. Uppslag och idéer kommer ju alltid någonstans i från, man inspireras av möten, människor och erfarenheter.
Vi kommer in på diskussionen sanning kontra påhitt apropå att både en och annan läsare, och journalist, har undrat om Mikaels huvudperson från "Dehlis vackraste händer" och "Dimma över Darjeeling", Göran Borg, möjligen är författarens alter ego.
Så är inte fallet, betonar han.
– Det är mycket som skiljer oss åt. Samtidigt som man kan hitta många likheter. Göran speglar nog ganska många män i min ålder, det vill säga 50 plus.
Mitt-i-livet-kriser är knappast något ovanligt fenomen – varken hos män eller kvinnor.
– Jag kan visserligen bara tala för mig själv, men min upplevelse är att kvinnor och män generellt sett hanterar depressioner och andra kritiska situationer på ganska olika sätt. Det verkar som om män ibland har svårare att vara konstruktiva i sådana lägen, menar han.
När "Dimma över Darjeeling" tar sin början är Göran Borg tillbaka i Malmö efter sitt livs första Indienvistelse, en minst sagt omtumlande upplevelse. Men snart har han fallit tillbaka i gamla destruktiva hjulspår, och stänger in sig i en bubbla av självömkan och bitterhet.
Han drabbas helt enkelt av en livskris.
– Han vet inte riktigt själv vad det är som gör att han inte mår bra.
Så uppenbarar sig en ljusning, en ny möjlighet – kort och gott ett välkommet avbrott i den gråtrista vardagen. Görans indiske vän, textilexportören Yogi, ska gifta sig med sin stora kärlek Lakshmi och Göran bestämmer sig för att resa dit och hjälpa till med förberedelserna. Väl på plats går absolut inget som på räls, tvärtom skulle man kunna säga.
"Dehlis vackraste händer" (2011) och "Dimma över Darjeeling" (2013) är båda feelgood-romaner med mycket humor. Fokus är manlig vänskap. Och kulturkrockar.
Men Mikael Bergstrand – som för övrigt har en bakgrund som journalist – inledde författarkarriären med en serie detektivromaner som utspelar sig i Malmö.
Det var allvarstyngda historier och Mikael började längta efter att skriva varma och humoristiska berättelser med lätt penna.
När den fjärde kriminalromanen skulle påbörjas befann han sig i Indien.
– Plötsligt hade jag ingen lust att skriva om brott i ett vintrigt Malmö när jag befann mig i Dehli, säger han.
Och därmed tog skrivandet en ny riktning.
Att han överhuvudtaget hamnade i Indien kom sig av att hans fru, som arbetar för Ikea, fick jobb i New Dehli.
Mikael och yngsta sonen följde med.
– Inledningsvis jobbade jag som stringer för Sydsvenskan parallellt med bokskrivandet, berättar han.
Mikael Bergstrand avslöjar att ytterligare en bok om Göran Borg och dennes vän Yogi är på gång.
Det blir alltså en trilogi, men sedan sätts punkt för historien.
– Det här är ju en utvecklingsroman och man kan inte bygga vidare på den hur länge som helst.
Den senaste boken, som släpptes i slutet av september, tycker han själv har mer svärta i sig än den första.
– Man skulle kunna säga att den har en svart fond, vilket förmodligen beror på att jag själv grubblade mycket under ett skede som sammanföll med skrivandet, existentiella grubblerier som tillslut gjorde mig djupt deprimerad. En period kunde jag inte skriva alls.
– Jag tror inte att erfarenheten gjort mig till en bättre författare, men säkerligen har den påverkat mitt sätt att skriva.
Återvänder du till Indien ibland?
– Ja, jag har faktiskt jobbat lite grand som reseledare i Indien på senare år. Men det är ganska påfrestande om jag ska vara ärlig. Nästa gång vill jag resa runt i landet på egen hand.
Vad saknar du mest från Indien?
– Jag saknar vännerna allra mest. I synnerhet vår chaufför Shankar och vår kock Guldev.
– De flesta västerlänningar som bor och arbetar i Indien har en chaufför eftersom det är svårt att lära sig köra bil i de indiska städerna. Vår kock var inget vidare på att laga mat, men är en fantastisk människa.
Sist men inte minst: varifrån kommer den underbare Yogi, Görans ordälskande indiske vän?
– Han har faktiskt en verklig förebild, en man jag lärde känna i Indien, som tyvärr inte är i livet längre. Han hette Yogendra "Yogi" Chauhan. "Dimma över Darjeeling" är tillägnad honom.