Med kataloghuset kunde villadrömmen bli verklighet

Strax före jul 1958 flyttade vi in i ett nybyggt hus, en modern villa med rinnande vatten inne och vardagsrum med öppen spis. Det var ett kataloghus från Hultsfredshus och vi delade den här upplevelsen med många familjer i dåtidens framåtskridande svenska samhälle. Allt fler fick råd att lämna små stadslägenheter och landsbygdstorp för en ny modern villa.
Därför är det rena nostalgitrippen att läsa och titta i Byggförlagets nya bok Kataloghuset, utgiven i samarbete med Kalmar läns museum, Jönköpings läns museum och Smålands museum. Det är företrädesvis här i Småland som husbyggarfirmorna funnits och finns, de som byggt hus efter hus från kataloger där familjerna drömt om ett bättre liv vid egen härd.

Redan på 1860-talet fanns det kataloghus till salu. Men det var på 30-talet det började i större skala, med egna hemsrörelsen och folkhemmets uppbyggnad och den vattenburna centralvärmen som innebar att alla rum inte behövde ligga i anslutning till murstocken.
Förorterna växte med villakvarter efter villakvarter. 1947 såldes 17.500 kataloghus. Tack vare de standardiserade monteringsfärdiga villorna kunde många fler få eget hus genom de lägre priserna. Först byggdes mest tvåvåningshus men på 50-talet blev envåningsvillorna vanligare. Och så kom garagen, i takt med att vi blev bilburna.
I början av 60-talet integrerades källardelen med husets bostadsdel och vi fick gillestugor, hobbyrum och tv-rum. 70-och 80-talet innebar kulmen på villabyggandet, som rasade 1991 med avregleringen av bostadsbyggandet.
I de olika katalogerna kan man följa hur olika tiders ideal förändras, allt efter mode och funktionskrav.

Boken består av flera kapitel skrivna av olika skribenter. Ulrika Knutson skriver till exempel om konsten att bo, Britt-Marie Börjesgård om stilideal och Thorbjörn Andersson om trädgården. Ett par familjer berättar om sina villabyggen.
Det handlar både om villaboende som livsstil och villabyggande, om statliga regleringar och subventioner, om hemmet som vår fasta punkt i tillvaron.
Katalogerna visar upp en förskönad bild av hemmalivet, drömmen om villaboendet som en perfekt tillvaro med blänkande rena golv och köksbänkar, nystädade rum, snällt lekande barn och avkopplande vuxna framför gillestugans tv.

Längst bak finns en förteckning över alla hustillverkare i de tre Smålandslänen, bland andra Skandiahus i Västervik som var verksamt mellan 1944 och 1980. 1959 levererade företaget 259 hus. Från Västervik finns också Stegeholms snickerifabrik med. Den lades ner 1929. Företaget var den allra största snickerifabriken i Kalmar län år 1900 med 225 anställda.
Sådana här böcker är exempel på praktisk vardaglig kulturhistoria, en välgjord bok som ger en bred kunskap på ett område som varit och är så stort, och som vi nästan glömt eller snarare inte tänker på. Det är roligt att läsa den och se de många illustrationerna av både ritningar, färdiga hus och hur arkitekterna tänkt sig att det borde se ut.