Mästerlig och fantastisk

Med "More modern short stories..." intar Östersunds stolthet Annika Norlin en särställning i Pop-Sverige, onådens höst 2008. Hon vandrar lätt vilsen i Stockholm, full av kärleksbryderier och hemlängtan till Norrland, och i huvudet spelas en vemodsanstruken roadmovie upp i widescreen. Vi får trösterika dagar i Umeå, ett besök i Lund, rastlösa veckor i Arjeplog, en kompis sexdebut - alltmedan drömmen om Det Stora Äventyret fortsätter i "Middleclass".Och även om det mesta är uppdiktat, även om hennes hjärta aldrig krossades så som i bitterljuva "Anna", är Annika Norlin mästerlig i sin countryinfluerade berättarglädje, i sina exakta fraser som blir angelägna för alla oss.Dessutom finner hon fantastiska melodier med den Kirsty MacColl-klingande sångrösten, som obehindrat går från återhållet modest till bestämd, desto mer kraftfull.Andreas Mattsson, i sin debut som producent, förstärker låtarna med finstämt piano och akustiska klanger som plötsligt övergår i gitarrdån i Popsicles anda. Det övertygar omedelbart, hela vägen, men ibland blir det så snyggt, så självklart och så radiovänligt, att man saknar tuggmotståndet, en utmaning, något att jobba med som lyssnare.För precis som Annika Norlin konstaterar i öppningsspåret, är det ofta såna låtar som överlever längst.Och jag vill verkligen inte tröttna på Hello Saferide.