Manlig självömkan
HANK LENNART AND THE SENTIMENTAL COWBOYS
(Moonshine music)
Betyg:Musik som föds på en teaterscen håller sällan för skiva. Ofta är den för teatral, för genreskojsig och för inordnad under pjäsens dramaturgi för att kunna stå för sig själv. Därför är det med viss bävan man sätter på Lennart Jähkels "Mama - don?t let your..." Merparten av låtarna kom till i och med Kristina Lugns pjäs "Gråt inte mer Cecilia. Och inte du heller Ursula". Dessutom tolkar han några odödliga klassiker som "A boy named Sue" och Merle Haggards "Working man blues".
Och visst vilar det ett teatervibrato över mycket. Svengelskan är ibland svår att acceptera. Men oftast kommer han undan med det på ett överraskande kompetent sätt. Bäst blir det i de två låtar som har svensk text - och alldeles speciellt i hyllningen till hockeylegenden Lennart "Lill-Strimma" Svedberg. Det är också den enda låt som Jähkel själv har skrivit texten till. Han har - mer än Kristina Lugn - förstått vad en countrylåt mer än allt annat handlar om: vit, manlig självömkan.
Och det märks när man menar det man sjunger.
Så jobbar vi med nyheter