Många sidor av Sune Garpenby

En kär gammal vän finns ute för läsning. Tjustbygdens Kulturhistoriska förenings årsbok. Även om inte 2004 års upplaga går in bland ?topp 3? genom åren så innehåller den en massa intressant läsning.
Bengt Hjord, som under fjolåret var gästskribent i Västerviks-Tidningen i samband med tidningens 170-årsjubileum, har skrivit en underbar rapsodi kring Sune Garpenbys tidiga litterära produktion.
Sune Garpenby var under väldigt många år journalist på Västerviks-Tidningen. Signaturen Ellson kommer många ihåg liksom att Sune hette Larsson i efternamn fram till 1957. En mycket seriös journalist och kulturpersonlighet. Sune Garpenby började sin journalistbana redan 1923 och signaturer i början var Cyrano och Well.
I årsboken berättar Bengt Hjord om många fler sidor av Sune. I början av 1950-talet fanns det en västernserie i äventyrsmagasinet Levande Livet. Hjälten, eller antihjälten, hette Skjutande Slim. Författare var Sun Laron. Det behövs inte många bokstäver till för att förstå att det var Sune Larsson.
Det kom att bli fler västernhistorier. I början av 1960-talet var Bröderna Cartwright den kanske mest populära tv-serien. Bonniers hade en pocketserie som hette Silver Star och i denna ingick två böcker om Cartwrights. Författare var Stewart Mill och bakom den pseudonymen stod Sune Garpenby som skrev sina västernhistorier från skrivarlyan i Gamleby.
Skalden A:lf-d V:stl-nd, Alfred Vestlund, som skrev lyrik i Grönköpings Veckoblad var Sune Garpenby som dessutom hade ett 70-tal otroliga ?reportage? i veckobladet. Om dessa berättar Bengt Hjord mycket liksom om när Sune med sin vassa penna fick i gång en hetsk debatt mellan vår tidnings dåvarande chefredaktör Arne Lindström och Ingmar Karlsson i Vimmerby.

Vargar var betydligt vanligare i våra trakter förr än de enstaka exemplar som kan dyka upp under dessa dagar. Petter Åkerman skriver om Vargar i Kalmar län genom tiderna och hur dess väckte hat och skräck.
?Naturligtvis var vargberättelser ett tacksamt ämne som underhållning under mörka vinterkvällar vid brasans sken. Historierna kunde säkert målas ut kraftigt och skräckskildringar förstärkas. Typiskt är också hur vandringssägner kan spridas. Så får Västrums skärgård bli platsen för den av vargar jagade pojken, som räddade sig genom att krypa under ett stort kar och hugga av tassen på den varg som försökte välta undan karet.?
Karl Åkerman ger en tidsbild från 1700-talets Gladhammar. På ett utmärkt sätt berättar Karl om läget i den stora världen och om hur det i sin tur påverkar läget i Sverige och till sist i Gladhammar.
På sistnämnda plats blir även Karl Åkermans förfäder berörda och så rullas en intressant släkthistoria upp.

En återkommande skribent är Sven Kjellgren och i denna årsbok berättas om sjökapten Nils Conrad Bökman. En intressant historia fylld av fakta och med många illustrationer.
Tyvärr blev Nils Conrad Bökman kanske mest känd far att det var han som förliste med Västerviksflottans stolthet, skeppet ?Indien?, på Nordsjön. ?Indien? byggdes 1863 som fullriggare av C R Fridell på Stora varvet i Västervik.

Slutligen berättar Per-Olof Ilhammar om Johan Ögrim. Personen som var bakgrunden till det skådespel som Överums Teaterförening satte upp sommaren 2004.
?Sommarens vackraste helg? som Per-Olof Ilhammar upplevde det.
Tjustbygden 2004, som är tryckt på AB C O Ekblad & Co, är väl värd sin plats i bokhyllan.