Lyrik som en konstkatalog
Marie Silkeberg blev med den 2003 publicerade diktsamlingen Sockenplan, säger hon, hajpad och närmades av somliga med respekt som lyriker. Kanske hon söker slå sig fri från ett sådant lismande i och med vårens samling, kallad 23:23?
I ett slag skriver hon en samling dikter i nykonstruktivistisk stil, där texterna övergår i bildlika arrangemang såsom vi känner dem från barockens, men även Appolonaires uppställningar, och inte minst svenska experimenterande poeter under det tidiga 1960-talet. Dikterna låter sig läsas från olika håll, upp och ned, fram och bak. Om nu inte ögat nöjer sig med att fascineras av kompositionen i sig.
Till dessa text-bild-avsnitt adderas kontaktkopiornas löpande remsor från Kodac. För fotocollagen svarar författaren själv i samarbete med Mikael Silkeberg. Diktsamlingen som helhet påminner om en exklusiv utställningskatalog. Svart och rött och vitt. De svartvita bilderna bidrar också till känslan av exklusivitet. Valet av något så otidsenligt som vanlig svartvit film.
Samtidigt är det i dag boken 23:23 publiceras. En tidlös, i alla fall en klassiskt modernistisk estetisk medvetenhet, möter under alla omständigheter ögat. Vad sedan detta öga läser ut av arrangemangen är svårt att veta. Dikternas ord lika signaler som ropar ut sina denotationer, och bildernas inte sällan dramatiska kontexter, förmår säkert ruska tag i somligas sinnen. Detta utesluter inte att vår tidsålders intresse för ytan ges stort spelutrymme i denna diktsamling i skepnad av en konst- och/eller fotokatalog.
23:23 är ännu ett exempel på den slags samtida poesi som kittlar redan invigda men som lämnar övriga utanför. Huruvida ett sådant handlande är avsiktlig eller inte, huruvida ett sådant agerande är av nöden eller inte, är en intressant fråga att ventilera. Kanske ett accepterande av ett exkluderande kulturliv inte nödvändigtvis innebär ett utslag av odemokratiska ordningar?
NY BOK
Marie Silkeberg <BR><STRONG>23:23 <BR></STRONG>Albert Bonniers förlag
Så jobbar vi med nyheter