Publiken var dock bara två, ja kanske tre gånger så stor som orkestern. Men mest synd är det om Er som missade en så underbar chans till en äkta konstupplevelse.
Nu till programmet. För den som inte är "bekant" med polske Witold Lutoslawskis tongångar tog det kanske tid att riktigt komma in i hans "Sorgemusik till den ungerska kollegan Bela Bartóks minne". Men trots tolvtonsvarianter och andra klurigheter blir man snart fastnaglad. Och imponerad. Det händer till exempel i en sats att den blir tiostämmig. Då krävs det fullblodsproffs för att lyckas.
Liknande grepp tar konsertens final i oss. Det är ryske (egentligen sovjetiske) Dmitrij Sjostakovitjs Stråkkvartett, bearbetad för hel stråkorkester med namnet Kammarsymfoni som det handlar om. Och i den formen växer intensiteten än mer.
För mig är den en roman, skapad i toner, med mängder av röster, från ömma viskningar, rop om nåd till rent våldsamma urladdningar.
Huvudnumret är ändå österrikiske Joseph Haydns ganska sällan spelade Violinkonsert i A-dur. Haydn komponerade den i mitten av 1700-talet, men den låg dold i arkiven nästan 200 år innan den upptäcktes. Det var på tiden! Ingen annan av hans violinkonserter kan mäta sig med denna.
När då en så lysande violinist som Antje Weithaas tar tag i den fördjupas alltsammans ytterligare. Weithaas är inte bara en av Europas främsta violinister. I Camerata-ensemblen träder hon även fram som en intensiv, livskapande ledare. Dagens upplaga av Camerata Nordica spelar på utsökt nivå. Antje Weithaas förhöjer den ytterligare några steg.
Antje Weithaas var gästsolist hos Camerata Nordica även tidigt 2010. Lägg hennes namn på minnet! Dyker det upp igen - missa inte chansen!