Ljud med växtkraft i Hjorteds kyrka

Stor del av lördagen satt jag och lyssnade på vissång, visteori, viskunskap inne i Västervik. Mycket handlade om att de unga skulle lära sig av de äldre, de erfarna, de visa. Söndagskvällen lärde mig något annat. Det är barnen vi också kan lära av. Inlevelseförmågan de har, det är den vi måste lära oss. Eller åtminstone vinna tillbaka från vår egen tid som små. Då lärde sagorna oss hur det verkliga livet ser ut. Så intensivt är det ofta nyttigt att ta till sig texter. Inte bara visors. Även religiösa sångers hör dit.
Allt hände i Hjorteds kyrka. Där var det dags för den här terminens "Hela kyrkan sjunger". Och det var verkligen vad den gjorde:
Kyrkans egen, blandade kör kör. Sex damer från Getterum Sirenerna. En ung, kvinnlig sångkvintett. De nämnda barnen, 14 pigga, helskärpta tjejer och grabbar från sex till tolv år i händerna på Jenny Larsson, församlingens kantor. Vidare Åsenbandet, det vill säga fyra män från trakten i nedre och övre medelålder som spelat sen de var barn och aldrig skulle komma på tanken att lägga av.
Dessutom den säkre Jan-Olof Kulander vid pianot. Han kommer ofta till Hjortedskyrkan och spelar, men till vardags lär han upp blivande kantorer på Folkhögskolan i Oskarshamn. Jenny Larsson var en av hans elever innan hon kom till Hjorted för sex år sedan. En av Kyrkokörens sånger, "Morgonens stjärna", hade han för övrigt skrivit musiken till.
En annan sak jag insåg var att avståndet mellan visor och läsarsånger är kort. En bidragande faktor kunde vara att Åsenbandet även spelade till psalmsången. Dragspel, elbas, trummor och gitarr ligger ändå närmare visans kulturer än svenska kyrkans.
För Hjortedskyrkans eget folk fanns det en extra laddning denna kväll, ett extra skäl för att det lät så grant. Den nya ljudanläggningen invigdes, med varmt tack till teknikerna Johan Swärd och Benjamin Lechtonen som var på plats för att övervaka premiären. Allt gick bra.
Kvintetten med de unga sångbegåvningarna Victoria Hedlund, Lovisa Hugosson, Josefine Svensson och kyrkoherden Nils-Henrik Sikströms dotter Maria samt Jenny Larsson som central hållpunkt lät finstämt och vackert. De fem har ännu mer att ge. Fler framträdanden ser vi fram mot.
Men inget kunde hindra att barnkören, Mix Vox, grep mest denna afton. Där hade kantorn Jenny gjort ett kraftjobb. De 14 unga rösterna med alla sina ögon, armar och ben, fötter, händer och fingrar levde sig verkligen in i sångerna. Särskilt gällde detta deras fjärde och sista nummer, "Sjung för allt vad du är värd". Den sången har åtskilligt att lära oss. Inte heller på Visdagen hade den känts främmande.
Vi är alla lika värda var budskapet. Sätt igång och sjung ut!