Livet är magiskt

Johannes Anyurus debutsamling, Det är bara gudarna som är nya, fick kritikerkåren att samfällt jubla. Plötsligt har ett nytt rum öppnats för den svenska poesin, skrev någon. I höst kommer uppföljaren, Omega, och jag tycker att det finns anledning att glädjas med författaren över ännu en lyckad samling, men av delvis annorlunda skäl än inför debuten.

På nattlig promenad, efter att ha missat sista bussen, går han och tänker ut sina dikter, berättar Anyuru: "&Ingenting tillhör oss,/det drömmande rovdjuret/som spridit sig från Centralafrika/vandrande i våg/efter våg". De finkulturella kläderna i debuten, tendensen till, har i tvåan bytts ut till rovdjurspäls. Storstaden och förortens exteriör bildar fond. Förortsscenografin interagerar med poetens reflektioner, och kamraterna ger poeten fritt spelrum att använda deras riktiga namn. En platsens poesi i urban miljö breder ut sig, full av vitalitet och rumslig närvaro.

Om frihet, ursprung, framtid, och rimliga möjligheter att förvalta detta livet, resonerar Anyuru. Över barndomens upptäckt om hur människor bygger fästningar till skydd, skriver han inför sin egen framtid: "&så långt tillbaka jag kan/minnas har jag levt i en väldig känsla av/ofrånkomlighet, som om det fanns en hemlighet/som förklarade hela mitt liv, och alla våra liv./Kanske fanns det en tid då vi var friare? Nej, vi/var aldrig fria, men kanske fanns det en gång ett/slags frihet som på tecknad film, när Gråben/springer ut över stupet och utan att falla fortsätter/springa tills han tittar ner och -"

Alla som någon gång sett Gråben springa i luften på det där sättet, vet hur det ser ut. Bilden är en bra beskrivning också av hur Anyurus dikter ter sig. Om de klarar sig när de fallit ner för klippan är i stunden fullständigt ointressant.

Kroppen är magisk
på något sätt
eftersom den är
förlorad

Intresset för utdöda djurarter samt deras kryptiska namn fascinerar författaren. På samma sätt som deras värld är förlorad ska vår civilisations fästningar av betong vittra samman. Vår tids skräck och allt skrämmande som vi gömmer vår litenhet i ska förgå. Därför är livet magiskt!