"Livet är för kort för att sticka något som inte är snyggt"

Ivar Asplunds farmor Anna-Stina var väldigt duktig på handarbete och när Ivar såg henne sticka bad han att hon skulle visa hur hon gjorde.- Jag fastnade direkt och sen dess har jag alltid stickat. Det var först när jag blivit lite äldre som jag upptäckte att mina kompisar inte hade något handarbete på gång, säger han och tar en klunk kaffe.Ivar tycker att det är roligast att sticka tröjor. Hittills har det blivit ett 40-tal. Favoritmaterialet är ull, men han använder även ull blandat med silke eller andra naturmaterial. Favoritfärgerna är naturvitt, brunt, blått och grått. Han tycker om tidlösa plagg och föredrar att sticka sådant som går att använda.Han hämtar inspiration från andras mönster och experimenterar en hel del. På senare år har han även börjat göra egna modeller.- Anledningen till att jag tycker att det är roligt är att det är så utmanande och svårt. Sedan tycker jag om att arbeta med händer och se hur stickningen växer fram. Jag följer inte längre ett mönster till punkt och pricka, jag gillar att bli överraskad. Och det är roligt att hela tiden få lösa nya problem.Ivar tycker att det blir roligare och roligare ju mer han stickar.För det mesta följer han sina egna mått och han har hela tiden nya projekt på gång.- Jag tänker nästan alltid på vad jag ska sticka sedan. Jag lär mig ganska mycket genom att göra misstag och försöker att hela tiden lära mig något nytt. Jag stickar för själva stickandet och inte för att jag behöver en ny tröja.En del av alstren ger han bort till släkt och vänner.- Men det är inte alltid det jag gör blir lyckat och då är det inte roligt att ge bort det till någon. Om jag experimenterar är det dessutom lättare att själv vara modell.När Ivar väl stickar något till en vän eller släkting brukar han diskutera plagget med personen som ska bära det.- Det är viktigt att mönster, garn och färg passar den som ska bära tröjan. Och att tröjan är i min smak. Livet är för kort för att sticka något som inte jag tycker är snyggt.Ivar har provat att använda stickmaskin men det tilltalar honom inte alls. Han vill helst sticka sådant som inte går att göra med en maskin. Ofta stickar han detaljer som inte syns eller som betraktaren inte tänker på i första taget. På en tröja har han stickat en lång fläta som sträcker sig längs hela ärmen och ända ner till midjan. På en annan har han stickat in sina initialer under armen.Just nu stickar han en tröja med hjälp av tekniken tvåändsstickning.- Man stickar med två trådar hela tiden, det var så man stickade på 1600-talet. Nu testar jag att tvåändssticka i olika mönster. Det är spännande att se hur det blir.Ivar tar ofta fram stickningen när han behöver planera något.- Jag tänker väldigt bra när jag stickar. När jag var student brukade jag träna in saker jag behövde lära mig utantill medan jag stickade. Men oftast tänker jag på framtida stickprojekt, vad jag ska sticka så fort jag är klar med det jag håller på med.Han ser sina stickade tröjor och schalar är som minnesalbum. - Jag kommer i håg var jag bodde, vad jag sysslade med, vilka böcker jag läste, vilken musik jag lyssnade och om jag gjorde någon resa. Dessutom blir stickade plagg bara finare ju mer de används.

"Livet är för kort för att sticka något som inte är snyggt"

Västerviksbon Ivar Asplund började sticka redan som femåring. Nu ställer han ut i Virserums konsthall.