Sant och falskt om västervikska
Västervikska låter fult – SANT/FALSKT
Det här påståendet är både sant och falskt – det beror på vem du är och på sammanhanget. Vad som är fint och fult handlar handlar självklart om tyckande och inte om fakta.
Östgötska och liknande dialekter tillhör dem som svenska folket tycker låter allra löjligast och fulast. Västervikskan är förstås inte undantagen. Västerviksborna vet om det här och tycker själva att deras språk inte kan mäta sig med standardsvenska och nästan alla andra dialekter, i alla fall i situationer när riksspråkstalare finns med.
Men när de talar den inom sin egen grupp och utsocknes inte hör på tycker många att västervikskan är mer uttrycksfull, genuinare och bättre, ja rentav vacker.
I Västervik Säger de hon om dörren och han om stolen – SANT
Vad som är kvinnor och män och vad som är döda ting har man god koll på i Västervik. Men det är sant att man använder pronomenet ho (dvs. hon) för att syfta tillbaka på dörr och andra ord som i västervikskan har feminint genus: ”Stäng dörra, ho ska’nte stå öppen”. På samma sätt används han för att syfta tillbaka på stol och andra ord med maskulint genus: ”Flytt på stolen, han står i vägen”. Vilka ord som förknippas med ho (är feminina) respektive han (är maskulina) (liksom vilka som förknippas med det och är neutrala) lär man sig automatiskt när man växer upp och lär sig språket. För den oinvigde är det svårt att förstå vilket ord som är ett ho-ord och vilket som är ett han-ord.
En dotter älskade att reta sin västerviksfödde far vid matbordet genom att be honom skicka såsa. Det heter såsen, eftersom det är ett han-ord. Såsa innebär att det skulle varit ett ho-ord. Det låter lika illa i en västervikares öron som om någon skulle prata om hundet i stället för hunden.
Några speciella Västerviksuttryck
redi
Redi är ett adjektiv som är mycket vanligt. Det motsvarar riktig i standardsvenskan. En redi kar är alltså en riktig karl, och om den som man tycker inte är helt klar i knoppen kan man säga att han inte e redit redi. Också som förstärkande ord används således redit hellre än riktigt. Något bra är oftast redit bra, och mer sällan riktit bra. Om nu en västerviksbo tar till sådana överord; för det mesta är det inte så dumt istället. Men det kan betyda nästan samma sak.
Gap!
En nyinflyttad barnläkare i Västervik som kom från ett annat dialektområde fick problem när han bad en ung patient gapa. Naturligt nog sa han: ”Gapa!” Den enda reaktion han fick från barnet var en undrande blick. Flera ”Gapa!” hjälpte inte. Först när sjuksköterskan sa ”Gap!” till patienten öppnade hon munnen.
Barnet förstod inte att doktorn gav henne en uppmaning med sitt gapa. I västervikskan säger man gap som uppmaningsform, och så fort det är uttalbart har uppmaningar den här avhuggna formen: berätt, svar, fråg. Bara när det inte är uttalbart med en kort form stoppar man in ett e sist: öppne, ändre (öppn och ändr ligger inte bra i munnen). Svar på fråga men Öppne dörra, alltså.
Tänk om en vunne på tipset
Verbformen vunne är en så kallad konjunktiv. Konjunktiven är nästan utdöd i rikssvenskan, där den enda levande konjunktiven är vore: Om jag vore rik, skulle jag…. I västervikskan finns det kvar konjunktiver av många verb. Man kan alltså säga Ja böte byxer, om ja hette nåre rene (Jag skulle byta byxor, om jag hittade några rena) eller Ja ginge på bio ikväll om ja finge.
Luriga ord – lindriga fall
Orden i västervikskan skiljer sig inte så väldigt mycket till sin form från dem i rikssvenskan. Därför är det för det mesta lätt för utsocknes att känna igen västerviksord. Men i några fall får man se upp – en del ord har inte samma betydelser som i rikssvenskan. Ibland gör det inte så mycket, för det är nästan ingen risk alls att blanda ihop orden. Blek kan som bekant betyda ’svag i färgen, färglös, vitaktig’, men det kan också ha betydelsen ’blixt’ i Västervik. Denna är ett ord som betyder ’den här’ i rikssvenskan, men ’där (borta)’ i Västervik.
Lite lurigare är det när orden tillhör samma ordklass. Bleke är förstås ’bleka’ på västervikska, men det kan också betyda ’blixtra’.
Plundre kan betyda som i rikssvenskan, men också ’pilla med något’.
Näpet har en extra betydelse i västervikskan i kombinationen inte (så) näpet: Jaså du sitter å plundrer me å lage klocka, de e väl inte så näpet. Här är det inte så lätt att laga klockan.
Några exempel till är kive (emot) ’säga emot fast det är klart att man har fel’, onn som är motsatsen till go om mat, eller ge sa som även kan betyda ’jämra sig’.
Luriga ord – svårare fall
Det finns några stycken ord som inte alls kan ha samma betydelse som i rikssvenskan. Grine betyder inte ’gråta’, utan kan bara betyda ’skratta’ eller ’göra miner’ (grine ille).
Lipe betyder bara ’räcka ut tungan’, aldrig ’gråta’. Det vanliga verbet för ’gråta’ är tjute.
Läski kan bara vara negativt och betyder ungefär ’lite ful eller löjlig’.