Lite tunn spionhistoria

Mångsysslare Kajsa Ingemarsson är tillbaka med en ny bok, den fjärde på lika många år. Hon har tidigare bland annat gett ut boken Små citroner gula, en vardagsskildrande må-bra roman om en kvinna som får sparken från jobbet och kommer på att pojkvännen är otrogen.
Med sin senaste bok, Den ryske vännen, byter hon spår helt och hållet och skriver en spionthriller som utspelar sig i svensk diplomatmiljö. Eller inte helt och hållet kanske. Fortfarande är det de mänskliga relationerna som sätts i centrum och själva spionhistorian får mindre plats.

Vi får en intressant inblick i en, för många, ganska okänd värld, nämligen diplomatvärlden. Det hela börjar med att biståndsministern Katja Löfdahl ordnar så att delar av Sveriges bistånd ska gå till ett barnhem i Tjetjenien. Det här ses inte med blida ögon av ryssarna och den första utbetalningen av biståndspengarna försvinner spårlöst, precis som barnhemsföreståndaren.
När ministern då vänder sig till UD-tjänstemannen Henrik Hamrén för att få hjälp med ärendet blir både han och sedan även hans fru Maria indragna i det politiska spelet och ingen av dem kommer därifrån som samma människor de var innan allt hände.

Kajsa Ingemarsson har själv arbetat som tolk och diplomat. Hon har även, i flera år arbetat med kontraspionage på Säpo. Därför har hon ingående kunskap om hur spionvärlden fungerar. Tyvärr tyckte jag nog att spionhistorian i boken kändes lite tunn. Jag hade gärna sett att hon hade byggt ut spiondelen lite för att få en större balans i boken.
Som den är nu känns det mest som en relationsroman. En bra sådan, i och för sig, men jag väntade hela tiden på thrillerinslaget som aldrig kom. Den ryske vännen är kanske inte årets största läsupplevelse, men det är en så där lagom bra bok som man kan läsa när man vill ha lite underhållning.