Lite för allvarlig komedi

Jaså, ni trodde ni kunde komma undan med det här. En Adam Sandlerfilm som försöker vara gayvänlig? Jag ser redan pekfingrarna stå som piskrapp: En "kommersiell" film från "Hollywood" som siktar på en "mainstreampublik" kan omöjligt vara annat än reaktionär i queerfrågor.
Gayfilm ska göras av européer, helst tyskar. Utan budget, helst utan publik.
Men jag vet inte jag. OK, till en början är "Härmed förklarar jag er Chuck och Larry" lika politiskt korrekt som Bert Karlsson. Adam Sandler och Kevin James är två superstraighta superbrandmän, Sandler har sex med alla kvinnor på hela Manhattan och James stora skräck är att sonen ska bli bög.
Men så: En teknikalitet i brandmännens pensionsavtal gör att de båda männen ingår partnerskap. Med "the gay inspector" (rolig formulering) över sig för att kolla att deras sopor är tillräckligt bögiga och att de inte bara missbrukar systemet.

Det här hade, förstås, kunnat bli hur pajigt som helst. Men genom att låta de nygifta brandmännen konfronteras med heterosamhällets alla nivåer av homofobi utvecklas filmen till en riktigt söt utvecklingshistoria. Rollfigurerna börjar med fördomar och slutar utan. Det är väl bra?
Sedan är "Chuck och Larry" tyvärr lite för allvarlig för att fungera som komedi och lite för odramatisk för att fungera som drama. Vi får nöja oss med att det är den andra buddy-filmen på kort tid (efter "Supersugen") som skildrar två män som är gay på så många sätt utan att någonsin fatta det själva.Fotnot. Visas i Västervik från och med i kväll.