Linnéaner då och nu

Fredrik Nybergs fjärde diktsamling, Det blir inte rättvist bara för att båda blundar, är i flera avseenden ett poetiskt dokument lätt att placera i tiden.
Just nu är det flera poeter som skriver dikter som till formen kan påminna om fotnotsliknande notiser. Ett något; ett egennamn, en plats, en djurart eller en händelse omtalas varvid knappologiska fakta spinner vidare i allt mer finmaskiga nät. Ord och begrepp ekar i varandra, upprepas, återkommer, förstärker varandra och klingar av.

I en avdelning kallad "Agat och oliv" tar författaren fasta på det faktum att morfadern, Axel Abring (1898-1943), och en av Linnés lärjungar, Pehr Osbeck (1723-1805), varit kyrkoherdar, låt vara med cirka 200 års mellanrum, i Hasslövs församling i södra Halland.
Under ytan av upplysningsiver och intresse för fauna och flora myllrar livet, människolivet, och den, med poetiska övertoner, utpräglade linnéanske lärjungen, den gången och i dag, tecknas med tydlig profil. Om sig själv som en sådan traditionsbärare skriver Nyberg: "Åsen är en metod. Det finns koncentrerade branter. Björkarna som är pelare. Dom gräver sig uppåt och sedan uppåt. Som bokstäverna medan man läser. Vi sov hela dagen - den 7:e januari 2003 - exakt 60 år sedan Axel Abring dog. Ser ni fälten bortanför fälten? Blodet som dunkar i magen. Och i jorden."

Ett annat i vissa poetiska kretsar, tidstypiskt ideal, är avsaknaden av metaforer. Nyberg håller också han igen med stilistiska figurer, till exempel liknelser och metaforer. För att understryka fenomenet citerar han Marie Silkeberg som skriver:
agat, oliv
långt
ifrån liknelseledet
Men riktigt sant är det inte att dikterna saknar liknelser. Vetenskapliga anteckningar, till exempel notiser i resedagboken, framkallar poetiska bilder i det språkligt avskalade uttrycket, men inte sällan också i av författaren frammanade liknelserna. I en liknande stil skriver poeten här. Huruvida det rör sig om kreativa felläsningar eller ej, tillåts tanken löpa fritt genom dikterna med stor frihet att själv befolka dess rum och yttre miljö.
Möjligt är, det nu nämnda till trots, att viss förtrolighet med samtida lyrik skänker de nycklar som krävs för att bäst tillgodogöra sig diktbokens många svårbestämbara poetiska hybrider.