Lillemor Bokström - ett ljus i mörkret

Man blir glad när man kommer in på Storgatan 31. Nallar och blommor, glas som lyser. Lillemor Bokström kan man lita på.
Hon ställer ut en mängd nya verk, men de känns välbekanta, gamla goda vänner fast i nya varianter.
Hon upphör aldrig att fascineras av leksaksbjörnar, egna, mammas, barnens och diverse inackorderade. Hon har ett 50-tal som dyker upp i olika skepnader på akrylduken eller akvarellbladet. Det är stillsamma modeller som med Lillemors penslar får liv och uttryck.
Man kan tycka att blommor också håller sig rätt lugna. Men icke. Man får skynda sig innan de faller, säger Lillemor.

Redan i skyltfönstret möts man av Lillemor Bokströms glaskonst, något hon hållit på med i över fem år. Det var hennes man Jan Wiberg som utvecklade tekniken när han skulle utsmycka det som då hette Herberts, numera DuPont. Där tillverkas färgpulver, och det var det pulvret som han använde för att bränna in motivet på exempelvis ett glasfat. Det blev en fantastisk effekt där det genomskinliga glaset med ljusets hjälp framhävde bilden. Lillemor Bokström har gått vidare och rest på faten så att de lättare kan placeras i ett fönster.

Många andra har tagit efter men både Jan Wiberg och Lillemor Bokström fortsätter.
När de började var det ett tidsödande arbete men nu går det snabbare.
- Fast det kan vara rätt pilligt, säger Lillemor, som tycker att det är skönt att växla med akryl där hon kan arbeta friare och har möjlighet att måla över.
Det går inte när hon gör glasverk. Man kan inte täcka, bara fortsätta att lägga på pulver och då blir det mörkare. Bilden görs på glasets baksida. I regel skissar hon först motivet och sedan lägger hon på en eller flera färger i taget och ställer inte det i en ugn där färgen får bränna fast.
Och resultatet blir lysande, särskilt uppskattat i det annalkande höstmörkret.