Man var så unik och framförallt väldigt exklusiv. Med ökande ålder och någon slags självinsikt kan jag konstatera att den aldrig kommer tillbaka. Den plågsamma vetskapen om att ingenting man gör är särskilt unikt är lite jobbig ibland kan jag tycka.
Det var viktigt att vara själv. Att ha bättre koll än alla andra. Att känna mer, att fatta mer. Det är som när man tror att man i alla fall är rätt ensam om att gilla en film, en låt, en bok. Och det är klart att man inte är ensam. Låten är trots allt inspelad, filmen utgiven. Det finns en risk att fler har tagit del av utbudet. Bläddrat i samma bok.
Och så ungdomen igen. Man var så där småaktig. För samtidigt som man ville visa hur cool man var som hade koll på obskyr litteratur och musik som INGEN annan nästan hört talas om så ville man (jag ändrar till ”jag” nu faktiskt) låta hela världen höra. För annars fattade ju ingen hur cool JAG var. Kontraproduktivt och lite knepigt.
Det där släpper man ju när man blir äldre. Man blir en bättre människa på något sätt, per automatik verkar det som. Helylle. MEN döm om min förvåning när det där lilla hugget av missunnsamhet hoppade upp och bet mig i…ja valfri del av mitt bakre jag.
Det är nog många med mig som fullkomligt älskar Den minsta av segrar av 1900 (det är en låt alltså). Den var ganska underground 2008, eller i alla fall reserverad för de med lite mer koll. Det är inte konstigt, den är förödande vacker och ett tag kunde jag i alla fall låtsas att jag var en av de få som förstod storheten. Det var vi få utvalda.
Men säg den snobbglädje som varar. Förra året dök låten upp som vinjett i det där tv-programmet med Rheborg och Schyffert. Det där programmet som typ handlar om fotografi (men mest om just Rheborg och Schyffert om vi ska vara ärliga).
Men ändå, jag hade fortfarande lite koll, alla var inte med på tåget. Jag kände mig fortfarande lite speciell.
För ett per veckor sedan hörde jag den igen. I Antikrundan. All eventuell credd den låten medförde är totalt bortblåst. Jag försöker låtsas som att det inte gör någonting. Och förbannar samtidigt musikansvarig på SVT. På ett väldigt vuxet sätt.