Det cirklar mycket Tranströmer i luften omkring oss nu. I lördags fick vi uppleva något åt det hållet - fast inom musiken. Västerviksförsamlingens musikledare, Bo Ingelberg, byggde upp ett program kring Jehan Alain, den franske tonsättaren som bara hann bli 29 år innan han - som så många andra unga - blev ett av 2:a världskrigets offer. Det hände 1940. Han föddes för precis hundra år sedan!
Alains musik är inte sådan som vi går omkring och gnolar. Den är eftertänksam, tankebyggande. Känns ibland som musikaliska akvareller, med plötsliga svallvågor.
Kopplingen av hans musikaliska dikter till Tomas Tranströmer ord har jag länge känt. Ändå blev jag glatt överraskad när församlingsprästen Eva Kirkeby i en liten pausandakt ökade färgen med äkta Tranströmer-rader.
Orgeln var Alains huvudinstrument, både som kompositör och organist. En av hans mest kända och mest speciella tondikter heter "Litanies" ("klagovisor") och fick både inleda och avrunda programmet. Hur kyrktrogen Alain än var finns där ett ursinne mot en Gud som inte lyssnar.
Bara orgelmusik blev det dock inte. Eva Pierrou spelade t ex "Théme varié, just ett tema, ett mål som pianisten får leta sig fram till längs snåriga stigar. Eva Pierrous spel var urskickligt. Tillsammans med Pierrou liksom Ingelberg (vid orgeln) medverkade även flöjtisten Lennart Sundqvist stilsäkert.
Som en extra krydda hade Ingelberg lagt in ett par vackra stycken ur en Mässa för sopran- och altröster och format en liten kör med alain-klingande röster.
I sanning ett lyckat, varmt mottaget initiativ!