Levande begravd en tät historia

Egentligen inte mycket men det finns två positiva och märkbara skillnader. I den senaste omgången av Beck-filmer har produktionsbolaget lagt ned mer pengar på varje enskild film och bara gjort två i stället för flera filmer. Att det är något mer påkostat gör att filmerna fungerar bättre på bio. Den andra påtagliga skillnaden är att Mikael Persbrandt gör sin karaktär Gunvald Larsson betydligt mer nedtonad. Det är tacksamt. Han blir en smålustig men samtidigt stenhård karaktär snarare än en stolpig parodi på sig själv. "Levande begravd" är annars en ganska tät historia där inte mycket utrymme lämnas för personligt dravel. I en trälåda i centrala Stockholm hittas en åklagare död. Hon har blivit mördad, levande begravd. Spåren leder mot ett mc-gäng men när ledaren för gänget i sin tur hittas mördad i en liknande låda börjar Beck och hans kollegor ana oråd. Kan det vara en galen seriemördare som är i farten? Innan det är klart hittas fler lik och handlingen hinner svänga både en och två gånger. Rätt spännande är det faktiskt hela tiden. Psykmördare som begraver sina offer levande är givetvis inte att leka med. Men det är inte heller särskilt originellt. (Det är svårt att vara originell när man gör den 25:e filmen i ordningen med samma skådespelare och samma upplägg.) Skådespelarna känns också trötta i sina gestaltningar av Beck och kompani. Allra mest märks det på Peter Haber som på något sätt verkar frånvarande filmen igenom. Om det är sant det som sägs att detta är den sista omgången av Beck-filmer med Haber och Persbrandt är det nog faktiskt hög tid att säga tack och hej.

Levande begravd en tät historia

Man kan givetvis ställa sig frågan om ytterligare en "Beck"-film är värd att recensera? Vad skiljer denna från, låt oss säga film nummer 22 i ordningen?