Letandet efter oss själva

Vildängel borde ha undertiteln, en överklassflickas uppväxt. För det är det vi får läsa om. Lina Forss berättar "i den delvis självbiografiska boken Vildängel", om någon form av uppväxt. Någon form av uppväxt i någon form av överklassmiljö.
Lina Forss alter ego Anna Marias liv kantas av engelska internat skolor, resor över jorden och dyrt leverne, men också sorgen av saknad. Saknad efter trygghet, någon som finns där för oss varje dag, tryggheten av att veta att någon älskar oss. Anna Maria går genom livet och söker efter en identitet, någon att vara. Hennes resa går mellan Stockholm och London, mellan jobb och skola, mellan hemma och borta. Mitt upp i allt detta så får Anna Marias mamma cancer, och Anna Marias röriga liv blir genast ännu rörigare, nu påbörjas kampen mot tiden, och cancern, ett slag man inte kan vinna. Och Anna Maria fortsätter sitt sökande, efter sig själv.
Det som gör mig konfunderad är uttrycket "i den delvis självbiografiska boken Vildängel" (ungefär vad som står på bokens baksida). Jag vill veta vad som Lina Forss har upplevt, vad är sant? Vad är fiktion? Vad vi vet är att Lina Forss mamma dog i cancer, och hennes pappa är Wictor Forss, finansman, i boken döpt till Caesar. Men allt annat då? Varför kan hon inte bara skriva sanningen, använda sitt riktiga namn och skriva som det är? När hon nu ändå skall skriva självbiografiskt, skriv en riktig självbiografi då och häng ut folk, då skulle det bli intressantare.
Boken är inte dålig, språket är ljuvligt. Men det är fegheten som stör. Det känns som ett försök till en roman, och samtidigt ett försök till självbiografi. Man kan inte få båda.