Den första snön har kommit. Jag har druckit den första glöggen. Det är dags att börja köpa julklappar, baka lussebullar, köpa julprydnader, kanske en plastgran, blinkande utebelysning, boka julbordet, köpa adventskalendrar, köpa mer glögg och baka pepparkakor.I veckan kom den första snön och förra helgen var det julmarknad på Gränsö.Hur kan det gå så här fort?Förra året flydde jag fältet. Stack till Kanarieöarna. Kanske inget superställe precis. Lanzarote, blåsigt, kallt och rätt långt till vattnet. Kallt i vattnet. Reseledare som känns så där lagom plastiga och opersonliga.Man kommer liksom på att det är mycket roligare att resa på egen hand istället för en jul à la Sällskapsresan.Och julafton i värmen kan ju vara riktigt härlig. Om man bortser från barn-cd:n med alla fantastiska låtar som spelas om och om igen. Jag mår illa bara jag tänker på holländska popbandet Chipz fullständigt horribla låt "Cowboy". En låt som verkligen sätter sig fast "Cowboy, cowboy, riding in a rodeo, can I be the one for you, cowboy, cowboy, you’re my little romeo, let me be your cowgirl too". Och så om och om och om igen. Du kan själv kolla in den på Youtube.Jag ryser.Och tänk er julafton. Alla turistbarn får vara med och förbereda ett julspel. En av papporna är en sovande björn och musiken och ljudeffekterna är lika dåliga som Cowboy-låten. Barnen hjular, slår kullerbyttor, dansar. Barnen gör ett bra jobb men det känns ändå lite jobbigt. Man vill helst inte se. Eller höra.Den där drömbilden om hur en semester ska bli kan lätt gå i krasch. Självklart tänker man sig 30 grader varmt i luften, badvarmt i vattnet, sol hela tiden, inga röda badflaggor, ingen blåst, inga turistfällor, genuin miljö.Det är nästan så att jag föredrar att stanna hemma. Det finns ju en massa dokusåpor om flygplatser och soliga platser. Och så svenska komediserien Playa del sol på söndagar. Visserligen mår jag lite illa av höstens säsong av Playa del sol. Den är helt enkelt FÖR MYCKET.Men första säsongen spelar i en helt annan liga. Den är helt enkelt en fullträff och där kan man verkligen snacka om att kunna chartersemestra från soffan. Jag vill ju att reseledarna ska vara lite som Steffen, Sandra, Linn, Tommy och Mårten. Såna som man lär känna och som ger lite mer.Det blir nog soffan i jul.
