I måndags var det ett år sedan han dog. Den udda fågeln med den stora rösten – Robin Gibb. Bara 62 år gammal blev han den andre Bee Gees-rösten att tystna för gott. Ännu en gång var det alldeles för tidigt. Tvillingbrorsan Maurice, som dog redan 2003, blev bara 53 år. Lägg där till lillebrorsan Andy som gick bort 30 år gammal, så fullbordades ett tragiskt familjeöde.
För de flesta nuförtiden – inte minst gällande yngre generationer – så förknippas gruppen enbart med sina discodängor från slutet av 1970-talet, så som "Stayin' alive" och "Tragedy". Låtar som dominerades av falsettsången från den äldsta och nu enda kvarlevande brodern, Barry Gibb. I bakgrunden fanns Robin och Maurice, vars egna röstkaraktärer försvann under den matta av stämsång där Barry var ständig lead.
Under trions första storhetsperiod på 1960-talet, när de faktiskt var en kvintett med trummis och gitarrist inräknad, så såg musiken annorlunda ut. Robin och Barry delade på leadsången, förutom de få gånger där Maurice fick äran. På deras första Englandsetta, "Massachusetts", är det Robins vibrato som vi hör. Andra stora hits före "Saturday night fever" och med Robin i huvudrollen var "I've gotta get a message to you", "I started a joke" och "Run to me".
På scenen var Robin den enda av de tre som inte spelade något instrument. Samtidigt stod han i mitten och lite längre fram än sina bröder. Normalt betyder detta att man är lead singer och frontfigur. Men det rådde ingen tvekan om att det snarare var Barry som låg i fokus. Men även under deras största turnéer i slutet av 1970-talet stod Robin där i mitten. Oftast tyst eftersom han bara sjöng lead på några av deras äldre hits. Mestadels fungerade han som bakgrundssångare. Tråkigt, eftersom han var så mycket mer än så.
Efter deras enorma framgång strax före och efter soundtracket till "Saturday night fever" så återkom Robin som lead vid flertalet låtar. Dock sällan på singlarna.
Som soloartist var å andra sidan Robin mer framgångsrik än storebrodern. Många äldre minns säkert hans "Saved by the bell" från 1969. Även under 1980-talet hade Robin stor soloframgång i mellersta och södra Europa.
Personligen tycker jag att han hade förtjänat ett större utrymme. Men det verkar som om Robin hellre ville stå i skuggan, än stå i ljuset ensam.