Lapp-Lisa i goda händer

Alla kan få ut något av besök i Stadsparken. Inte bara kulturellt, av den vackra omgivningen eller i spelnöje på golf eller boulebanorna. Den som kan konsten att tjäna pengar på tomma ölburkar, krossat glas och kapsyler kan nog tjäna en förmögenhet, åtminstone när det är festivaldags i stan. Det såg helt enkelt bedrövligt ut när Stadsparksföreningens folk kom dit för att förbereda söndagskvällens program. Marcus Brännström skulle berätta om Lapp-Lisa och sjunga hennes sånger.
Marcus är specialist på henne, sedan många år. Här i Tjustbyden var det femte gången han gav Lapp-Lisa-stunder sen han kom hit för knappt två år sedan.
Han själv, precis som Lapp-Lisa, är född långt i norr och har fått Lapp-Lisa-stuket med sig på livets färd. Marcus är ju Visarkivarien i Västerviks stolta men möjligen osäkra trappstege mot målet Visstaden.

Tillika är han en mycket god sångare och berättare. Så publiken gottade sig, och många återupplevde Lapp-Lisa-minnen. Och sjöng med, lite här och där. För vilken som nått åldern 55+ eller vad det heter minns inte Lapp-Lisa-rader som Barnatro och Guldgrävarsången?
Marcus Brännström berömde sångarna och trodde att Lapp-Lisa uppskattade detta från sin höga position. Men hundra i publiken kan knappast ha imponerat på henne. En gång när hon kom till Göteborg från en USA-turné tog 30.000 människor emot henne på "välkommen-hem-konserten"!
När bänkarna i Stadsparken skulle sättas ut hotade molnen med regn. Det får väl bli både artist och publik på scenen tänkte arrangörerna då och möblerade därefter. Men regnet struntade i att komma. Det gjorde däremot inte publiken. Och skulle de över hundra lyssnarna få rum på den lilla scenen hade de fått trängas som på den värsta Hultsfredsfestival.