I varje match i varje sport finns det ett antal läktarexperter, det vill säga personer som tror sig kunna allt och klagar och gnäller på det mesta.
Då jag själv har idrottat på elitnivå och vet hur mycket tid och energi spelarna lägger ner på sin idrott och hur mycket sporten betyder för dem, känns det extra beklagligt när så kallade supportrar sitter eller står på läktarna och häver ur sig den ena förolämpningen efter den andra.
Tror de verkligen på fullaste allvar att spelaren slog en felpass med flit? Att hon eller han ville gå på motståndarens fint? Att man siktade utanför målet istället för innanför?
Vissa läktarexperter gnäller till och med på korven! Men ändå står de där nästa match igen och klagar på spelet med senap och ketchup runt munnen.
Ironiskt nog finns det även klubbdirektörer, styrelsemedlemmar och sponsorer som gnäller, vilket kan kännas märkligt när det är de som, i första hand, kan påverka spelarmaterialet.
Varför går läktarexperterna ens på matcherna när allting är så dåligt? Det måste ju enbart vara jobbigt och ansträngande att vara så irriterad och röd i ansiktet i flera timmar. Då är det väl bättre att de gör något som de mår bra av, till exempel att utöva sporten själva och visa alla hur det egentligen ska gå till.
Men i och för sig så mår ju faktiskt läktarexperten bra för ett kort ögonblick när det blir mål och vinst.
Det kallas medgångssupporter!
Vill du träffa en sådan är det bara att sätta sig på en av kommunens alla läktare och lyssna. Det dröjer inte länge innan du hör den.