Kyrkans nyårsfest

Skönsång. Det lyser om rösterna, det är väl det minsta man kan säga när man ser den här bilden där några av basarna och sopranerna i kyrkokören samt även några i kammarorkestern är helkoncentrerade på dirigenten Bo Ingelberg Allt hände på lördagskvällens ”Adventsmusik” i Sankt Petri kyrka.Foto: Elin Lundholm

Skönsång. Det lyser om rösterna, det är väl det minsta man kan säga när man ser den här bilden där några av basarna och sopranerna i kyrkokören samt även några i kammarorkestern är helkoncentrerade på dirigenten Bo Ingelberg Allt hände på lördagskvällens ”Adventsmusik” i Sankt Petri kyrka.Foto: Elin Lundholm

Foto: Elin Lundholm

Kultur och Nöje2007-12-03 00:06
Kyrkans nyårsdag, första söndagen i advent, den känns som det allra största, den mest förlösande glädjen i hel årets kyrkomusik. Kanske är det som kyrkoherden, Britt Alf, sade i sin betraktelse: "Visst längtar vi alla efter adventsmusiken när hösten är som mest grå." Sankt Petri kyrka fylldes till sista plats. Jag vågar skriva så, för det nya är ju att ståplatser inte längre är tillåtna. Utom i lovsångerna då alla står upp!Redan mer än en timme innan söndagens aftonhändelse, Adventskonserten, började folk strömma in för att försäkra sig om platser där det inte bara går att höra, där man kan se allt vackert som händer.I och för sig hade adventsmusiken tagit fart redan på förmiddagens gudstjänst. Då var inte bara Sankt Petris egen kör på plats. Även sångare från Johannes- och Nikolaikören fanns med och medverkade till en storstilad, sångrik upptakt till advent.På Adventskonserten hade ledaren för allting denna dag, Bo Ingelberg, bara sin egen kör framför sig. Och den skärpan han får fram ur den kören imponerar. Det mest förvånande är nog att den låter så fylligt stämmorna igenom, trots att det är fler i bara sopranstämman än där finns herrar totalt. Men visst dominerar sopranerna klangen. Så befriande skönt då att tonfärgen är så vacker, så ren rätt igenom.Traditioner inom adventsmusiken är fina, och Bo Ingelberg tar så fint vara på värdena, samtidigt som han vid några tillfällen även låter oss möta mindre kända verk, sådana som väcker nyfikenheten.Till sin hjälp har han också högklassiga medarbetare. Hustrun Elisabeth som både spelar orgel och piano och sjunger solo med sin smakfulla sopran. Cecilia Tengver som också hinner med orgel och piano men dessutom spelar flöjt i Sankt Petri Kammarorkester. Även detta år sitter förresten Alexandru Costici på konsertmästarstolen.De första instrumentalisterna som hördes denna kväll var de två trumpetarna Sven-Erik Jacobsson och Christer Gyllenstrand samt trombonisterna Peter Andersson och Jonas Ålstam. De stod uppe på stora orgelläktarn och intonerade det Festpreludium till "Bereden väg" som Bo Ingelberg komponerat och som nu var den vägledande musiken under körens procession fram till koret.Det går inte att räkna upp allt som skedde, alla verk som sjöngs, alla som bjöd på sina mänskliga och instrumentella röster. Allt växer till vad jag gärna kallar en total musikalisk upplevelse.Men ett par tre numer vill jag stanna vid. Den folkliga Mora-koralen "Gläd dig du Kristi brud" som Bo Ingelberg gjort ett finurligt arrangemang av så att Peter Andersson spelar trombon från den centrala orgelläktaren, Elisabeth Ingelberg sjunger solostämman från läktaren med Åkerman & Lund-orgeln samt att Björn Danielsson och Gunnar Andersson sitter i koret och bidrar med sina instrument, klarinett respektive cello. Konsertens sångliga kraftprov stod barytonen Claes-Georg Hansson för. Tillsammans med kören sjöng han Gunnar Wennerbergs "Davids psalm XXIV" i ett elegant orkesterarrangemang av Rune Elmehed. I det sammanhanget vill jag inte låta blir att nämna detta: i inte mindre än sex av programmets kanske 16 rena musikinslag står Elmehed för arrangemanget! Bo Ingelberg ser ut att vara på god väg åt samma håll.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!