Kyrkan tar hjälp av visan

Vad kyrkorna, församlingarna då gör är naturligtvis att locka med annat. Musik är det vanligaste. Inte minst i våra trakter är det så, och inte bara i Västervik. Norra Pastoratet, alltså församlingarna i Gamleby, Dalhem, Lofta, Loftahammar, Odensvi, Ukna, Västra Ed och Överum, har det extra förspänt när det gäller att få till intresseväckande musik. Har man krafter att tillgå som Aron Nilsson, Birgitta Nilsson, Eva Pierrou, Marie Dimpker och Marie Widerström finns det fler möjligheter än svårigheter. Även i Västervik tar man oväntade grepp. Allting hände i söndags i Johannes kapell. Istället för en vanlig söndagsgudstjänst lockade annonsen i kyrkguiden till något verkligt annorlunda. Annonsrubriken var "En vissångares existentiella frågor". De som skulle medverka, förutom församlingsprästen Alazar Menghestu, var visarkivarien Marcus Brännström och trubaduren Mats Molin. Inledningsvis ställde Alazar Menghestu frågan "Vad är visor?" och fick hjälp med svaren från Marcus Brännström. I en vanlig uppslagsbok kan det stå så här: "Visa är en strofisk dikt med tillhörande melodi där i regel både både text och musik har en tämligen okonstlad karaktär." Evert Ljusberg uttrycker det på ett annat sätt: "När ditt hjärta rörs därvid, då är det visa". Och Finn Zetterholm förenklar det hela: "Om man tycker mycket om visor så är det väldigt mycket som är visor." Rubriken på det program som delades ut i kapellet hade skiftat rubrikorden till "En vissångares livsfrågor", men de blev inte mer rätt för det. Vad allting handlade om var ju visdiktarnas syn på livet, inte förmedlarnas - även om det säkert kan finnas samsyn dem emellan. Så promenerade programmet från 1600-talets Lasse Lucidor (som förutom sina dryckesvisor även översatte psalmer till svenska) över 1700-talets Bellman till vad som hänt ungefär framåt 1980. Astrid Lindgrens "Fattig bonddräng", Dan Anderssons "Till min längtan" och "Omkring tiggarn från Luossa", Pär Lagerkvists "Det är vackrast när det skymmer", den okände Alvar Krafts omtyckta "En fattig trubadur" för att inte tala om Martin Kochs "När vår Herre gör en blomma". Allt detta är så allmänt bekant att väl alla känner igen sig, hör orden och tonerna inom sig. Så visst väckte den ovanliga gudstjänsten eftertankar om hur vi ser på livet och vad som kan komma efter. Med så fina vistolkare som Marcus Brännström och Mats Molin blev det ju också en rent musikalisk upplevelse.

Kyrkan tar hjälp av visan

Över hela landet får kyrkorna allt svårare att dra människor till vanliga gudstjänster. Håller man mässor klagar besökarna på att det saknar predikningar. Är det predikostunder klagar man på att det är för lite av det ceremoniella.