Kvinnorna finns i historien

Det är männen, överhetens herrar, som skrivit vår historia. Ju längre tillbaka i historien vi går ju mindre får vi veta om kvinnorna i efterlämnade dokument. Men de finns där förstås, och nu har de fått röst genom författaren Catharina Ingelman-Sundberg i boken Forntida kvinnor.
Hon är vetenskapsjournalist på Svenska Dagbladet och har skrivit flera fackböcker om främst vikingarna tidigare. Nu lyfter hon fram kvinnorna i fornhistorien, ända från stenålder till medeltid. Hon har läst och sammanfogat den knapphändiga information som finns tillgänglig.
I boken får vi möta både goda och onda kvinnor, sköna eller anskrämliga enligt de manliga nedtecknarna, unga och gamla, modiga och fega, rika och fattiga.

Första porträttet tecknas av Bäckaskogskvinnan, hon som begravdes sittande i en grop utanför Kristianstad någon gång i tidig stenålder. Hon var jägare och fiskare och begravdes med sina redskap. Arkeologerna trodde länge att hon var en man, tills man såg att det var skelettet av en människa som fött tio barn.
Våra moderna föreställningar och fördomar påverkar uppenbarligen tolkningen av historien. Detta gör också att vi i dag inte alltid förstår vad de arkeologiska fynden visar. Vi vet till exempel inte vilka de kvinnor var som begravdes med guldsmycken och i båtar på Tuna gård utanför Västerås. Den äldsta kvinnograven här innehöll den största mängd guld som någonsin hittats i en grav i Sverige. Var det prästinnor eller sejdkvinnor som kunde spå framtiden?

Så här tar oss Catharina Ingelman-Sundberg med långt bak i kvinnornas historia. Hon berättar om fynd och dokument, de gamla sagorna och forntida beskrivningar av det dåtida nordiska samhället och om de kvinnor som finns här, både de namngivna och de fördolda.
Det är en spännande och kittlande resa tillsammans med våra förmödrar. De måste ju ha funnits, annars vore vi inte här nu.
Att läsa en sådan här bok, skriven av en författare som kan göra historiskt material levande, är intressant och väcker många tankar kring vår förhistoria. Med denna i minnet kan jag inte annat än se mig om i landskapet och undra över vilka kvinnor som levt här före mig, för tusen eller tvåtusen år sedan. Den sätter fantasin i rörelse.