Kvick självironi i livsreflektioner

Med ensamma mamman blev hon en stor kändis som tecknare och berättare när hon satte fingret på det vanliga vardagslivet för en stor men sällan skildrad grupp människor. Nu berättar Cecilia Torudd i ord, och en och annan teckning, om livet efter ensamma mamma-perioden, i boken I huvudet på en gammal hagga
Och det gör hon så bra, så. Enkelt och flyhänt, med blicken fortfarande fäst på det vardagliga. Mest handlar det om hennes eget liv, i arbete och samboskap och med numera vuxna barn.
Det är iakttagelser och reflektioner i ett antal korta berättelser, närmast betraktelser över livet eller som dagboksanteckningar blandat med utbroderade funderingar.
En stor del av det hon skriver om handlar om hennes egen gamla mamma, som under bokens gång hinner bli nästan hundra år. Och därför räknar Cecilia Torudd med att också själv bli gammal.
Men betrakta sig som äldre, det har hon svårt för. När grannens flicka ringer på dörren och vill intervjua någon äldre om hur det var förr till ett skolarbete, då tänker hon: "Varför frågar hon då mig? Jag glömmer nämligen hela tiden bort att jag är en gammal hagga."
Ja, det är härligt att läsa ett stycke kvick självironi.