Krigsveteranen skrev av sig kriget

- Jag behövde få ur mig allting. För jag kunde varken äta, sova eller leva, säger författaren vars bok nu kommit på svenska.Som 16-åring låg Arkadij Babtjenkos framtid utstakad. Han skulle bli advokat och leva ett normalt liv med fru, barn och bil. I november 1995, två år senare, blev han inkallad att göra värnplikten och skickades till Tjetjenien för att slåss mot rebellerna.- Den 18-årige grabb som åkte dit existerar överhuvudtaget inte längre, utan är nu en helt annan människa, säger Arkadij Babtjenko.Den ryske krigsveteranen är på Sverigebesök för att berätta om sin debutbok "Krigets färger". Den är skakande berättelse om hans liv som soldat under de bägge Tjetjenienkrigen och har jämförts med klassiker som "På västfronten intet nytt" och "Moment 22". Som vanligt när det gäller krigsskildringar är det ingen vacker bild som målas upp.Det stundtals fullständigt besinningslösa våldet mellan den ryska armén och tjetjenerna blandas med målande beskrivningar av den omfattande svarta börshandeln och den välkända pennalismen inom armén. Just beskrivningen av misshandeln inom de egna leden, där alla slår alla, är något som skiljer Babtjenkos berättelse från många andra."Första gången jag blev misshandlad var den 9 maj. Det var då helvetet bröt ut i kasernen. Man sparkade upp oss ur sängarna och slog oss hela natten", skriver han bland annat i boken.Babtjenko började skriva på berättelsen i dagboksform efter han kom hem från kriget, utan en tanke på att den skulle publiceras. - Jag skrev den inte som en bok utan för att läka, säger han via tolk. Jag behövde få ur mig allting. För jag kunde varken äta, sova eller leva. I Ryssland saknas det enligt Babtjenko helt någon form av rehabilitering för återvändande soldater.När en soldat kommer hem hamnar han i ett vakuum och glöms bort. Ingen bryr sig.Men Babtjenko hade också ett annat syfte. Han ville att människorna skulle veta vad som egentligen hände i Tjetjenien eftersom det nästan inte talas om kriget i Ryssland.

Krigsveteranen skrev av sig kriget

Krigsveteranerna får inte mycket hjälp och glöms ofta bort i det ryska samhället. För Tjetjenienveteranen Arkadij Babtjenko blev räddningen att skriva.