Konsert på Gränsö slott med lustfylld pedagogik

Per Kårsnäs, Thorvalds son, var den annonserade artisten på söndagens konsert på Gränsö slott, höstens premiär för "Musik på Gränsö slott". Och fullsatt blev det. Kan 50-åriga minnen vara en del av lockelsen? Per Kårnäs har inte uppträtt här förrän nu. Inte offentligt i varje fall. Gränsökonserterna har ända sen starten haft en ton som inte är standard för kammarkonserter. Till exempel har ofta ett friskt kåseri ingått i mingelpausen. Den här gången var kåseriet en direkt del i musiken. Programtiteln var "Musikkåseri med biokemisten, pianisten...." Och i programmets ingress stod det så här: "Spelar det gör jag hjärna". På kommunens hemsida hade någon "redaktör" justerat det citatet till "spelar det gör jag gärna", troligen i tron att Gränsö-arrangörerna inte kan stava. Men vad Per menade med sin stavning stod klart från första tonerna och första orden. Per Kårsnäs är ingen fulländad konsertpianist, och det vet han. För hans programidéer behöver han heller inte vara det. Vad han ger ifrån sig, det är närmast en gladlynt lektion i konsten att lyssna. Att lyssna noga! Försöka förstå vad en tonsättare har på hjärtat när han - eller hon - komponerar. För att inte tala om vad olika musikanter hittar i det stoff de förmedlar oss. Per Kårsnäs tog oss nära Bach och hans ekonomiska metod att utnyttja och variera teman så att de nästan kan klassas som massproduktion. Från Mozarts kända "Ah, vous dirais-je maman" ledde han oss till "Blinka lilla stjärna" och fick oss att sjunga. Ja, till&med ren allsång blev det senare i programmet när Per lät oss smaka på Taube. Hans, alltså Pers, tankar kring Taube var förmågan att få oss att verkligen se skärgårdens alla färger trots att han själv bara verkade se det blå. Musikens innehåll, tonernas budskap - det var konsertens huvudspår, med frisk underhållning som resultat. Allt får inte plats här. Men höstpremiären var som helhet ett välkommet besked att Gränsömusiken arbetar vidare på sin linje att glädje lever även i allvarlig musik.

Konsert på Gränsö slott med lustfylld pedagogik

Kårsnäs är ett namn med laddning i Västervik, åtminstone för gymnasieeleverna på 50-, 60- och 70-talet. Thorvald Kårsnäs var då Västervikgymnasiets språklärare. Sträng var han, men på inget sätt fruktad. Mest levande verkar minnena från bra undervisning vara.