Konsert av hög klass i Odensvi

För den tyske violinisten Axel Gerhardt är - eller åtminstone känns - det på samma sätt. Den här onsdagen var det precis nio år sedan han kom till Odensvi för första gången och direkt bestämde sig för att fortsätta så, som sommarboende. Nu var det dessutom tredje året han ställde upp tillsammans med Eva Pierrou för julikonsert.
Uppskattade är de minsann. Över hundra personer bänkade sig. Många hade dessutom kört miltals för att komma dit, till exempel inne från Västervik. Därför blev det extra skönt att kunna konstatera: konserten var högklassig, rätt igenom.
Att Gerhardt och Pierrou inspirerar varandra, det märktes från första tonen.

I tisdagstidningen fanns en notis om de båda, så jag går direkt in på programmet. Klassisk romantik med huvudspåret inom senromantiken. Franz Schuberts Sonat i a-moll blev upptakten. Han var bara 19 när han skrev den, men att han kunde greppen redan som tonåring, det står klart. Tredje satsen, menuetten är rent häftig.
Till den nämnda kategorien hör inte numret som följde, "Fem Melodier" av Sergej Prokofjev. Så är verket också komponerat drygt hundra år senare än Schuberts. Det kom till under de år som Prokofjev drog runt i snart sagt hela världen, inte minst Europa, som blev en stark sporre i hans utveckling. Och som gjorde, vill jag lägga till, att han begrep att han behövdes hemma i Sovjet för det "kulturella bygget".

Publikens stora förväntan gällde nog ändå programmets tredje komposition, Edvard Griegs Sonat i c-moll. Grieg stod på höjden av sin skaparkraft och det känns igenom alla de tre satserna. Öppningen är dramatisk. Att begreppet appassionato ingår i satstiteln känns självklart Vi möter en romantik med mer aggressivitet än det vi kan kalla standard-Grieg. Inte minst i hans dialoger violin-piano!
Grieg-sonaten är svår. Jag menar att spela, att förmedla allt i den stora skapelsen till oss.
Där ligger styrkan hos Axel Gerhardt och Eva Pierrou. Både bjöd på ett så förnämligt spel, så fyllt av både behärskning och temperament att applåder, normala för kyrkmiljön, inte räckte till. Bravoropen vällde fram, med resultat: två extranummer.

I år är det ju hundra sedan Grieg dog. Grieg-sonaten var ett jubileumsinslag. Första extranumret gick i samma anda. Om en månad är det femtio år sedan Lille Bror Söderlund gick bort. Hans "Canzonetta" ligger långt från den "dala-toner" vi mest förknippar med honom.
Andra extranumret var ett av Axel Gerhardts favoritstycken, Fritz Kreislers "Schön Rosmarin". Bättre avrundning av en sommarkväll med äkta konst för violin och piano, det har jag svårt att tänka mig.

Konsert av hög klass i Odensvi

Det här ska handla om onsdagskvällens konsert i Odensvi kyrka. För Västervikspianisten Eva Pierrou är den kyrkan numera en av hemmaplanerna, engagerad som hon är inom det nya norra pastoratet som kyrkomusiker.