Komplikationer med gåvor och gengåvor

Att giva och att taga. Om det handlar Magnus Florins bok ?Leendet? som hyllats reservationslöst i svenska medier. Men det är han van vid; hans tidigare böcker har också hyllats ? och Augustnominerats. Men trots det har han förblivit något av en doldis.
? Det är skönt att arbeta lite i smyg och i skymundan, säger han.
Att få och ge presenter. Vad kan vara roligare och mer okomplicerat? Massor, menar Magnus Florin, vars senaste bok ?Leendet? handlar om just det: att ge och få presenter och gåvor.
? Det är något jag har tänkt på länge; hur mycket gåvor och presenter av olika slag betyder för människor. Vi har ju ett pengasystem. Men jämsides med det finns ett gåvosystem, och de befinner sig i ett slags spel med varandra, säger Magnus Florin, på telefon från Paris, där han befinner sig ?för att se på lite teater och insupa kulturen?.
? Om ett barn ska ge julklappar till sina släktingar, så fattar ju barnet ganska snart att det gäller att väga storleken på julklapparna, att de ska bli rättvisa. Det är ingen som talar om det. Men barnet förstår att det är ett viktigt område, där det pågår ett slags socialt skådespel som gestaltar utbytet och förhållandena mellan personerna i släkten.

Huvudpersonen i ?Leendet? skildrar lakoniskt och precist hur han hela sitt liv skytt detta spel med gåvor och gengåvor. Han drar sig för att bjuda in folk på middag, för då känner de sig nödgade att bjuda tillbaka. Han drar sig in i det längsta för att ta emot gåvor, för då känner han sig nödgad att ge något tillbaka. Dråpslaget kommer när han läggs in på sjukhus och är tvungen ? verkligen tvungen ? att ta emot organ för att överleva. Han beslutar sig genast för att donera bort sitt hjärta, för att uppnå gåvobalans.
? Gåvorna blir inte bara tysta föremål, utan de blir ett slags magiska verktyg och tribut som har en viss grad av öververklighet och självständighet.